Jag har fått veta att inslaget med mig i Kobra sänds i
SVT1 måndag 4 december kl 21.30.
Repris:
SVT1 tisdag 5 dec 2006 kl 23.20
SVT24 onsdag 6 dec 2006 kl 22.00
SVT1 söndag 10 dec 2006 kl 14.25

Inte för att jag tänker titta. Aldrig titta på sig själv i TV och aldrig höra. För då kommer identiteten i fråga och den stora overkligheten slår till.

Jag har varit med i Kobra en gång förut.
Det var när Priset på vatten i Finistère, boken om mitt första år bland mullvadarna i Finistère, hade kommit ut.
Ett helt tv-team kom från Sveriges Television till Finistère och följde mig i två hela dagar. På kuststigen blickande ut över Atlanten, i pergolan filosoferande och i arbetsrummet fejkande arbete. En uppmärksamhet som gjorde att jag kände mig medialt viktig och värdefull och jag varskodde släkten och alla jag känner om att jag skulle vara med i Kobra.
Men när programmet sändes visade det sig att inslaget var så kort att knappt ens de varskodda märkte att jag var med. I vilket fall inte min mamma och mina fastrar.
Orsaken till inslagets korthet var den att Kobra fått en exklusiv intervju med Playboykungen Hugh Hefner som lär ha tagit emot i sidenpyjamas sin Playboy mansion.
Om det var några med kaninöron försedda så kallade Playboy Bunnies med hemma hos Hugh Hefner vet jag inte eftersom jag som redan sagts aldrig tittar på program där jag själv riskerar att vara med.

Kommentar:
Eftersom jag inte tillåter kommentarer på bloggen får jag kommentera själv eller konsultera gästboken.
Att inslaget i Kobra förra gången jag var med var så kort att knappt ens de varskodda märkte att jag var med visar sig vara en överdrift i Thomas Bernhards anda. (Thomas Bernhard, min mästare, den österrikiske författare som kallade sig själv för den störste överdriftskonstnär som litteraturen någonsin sett. Ungefär.)

Det är Louisa som skriver i gästboken under den fina och fyndiga rubriken:
Kobra i mullvadsland
”Jag såg dig i Kobra… då, sist, i samma avsnitt som Hugh Hefner. Jag minns inte honom så värst, men jag minns dig.
Det var efter nämnda avsnitt av Kobra jag köpte Priset på vatten… Det var då jag fastnade så för ditt sätt att skriva att jag plöjde resten också – varenda sida jag kom över signerad B. Malmsten.”
Det är den sortens inlägg i en gästbok som får en sliten författare att orka skriva några ord till. Om än överdrivna och inte med verkligheten överensstämmande.
Men verkligheten är ju alltid väldigt personlig och en helt annan sak än det skrivna.

novellen Edvard december 2006 i julnumret av Situation Sthlm och en liten betraktelse över livsnjutning i gratistidningen Red Pages.
Jag ska lägga ut texterna här senare men än så länge är det Situation Sthlm och Red Pages som har – om uttrycket fortfarande gäller – första tjing.

Själv läser jag Bob Dylanboken, Chronicles och känner mig märkligt ointresserad.
Alla jag känner älskar boken, det är Bob Dylan – the one and only, men jag kan inte engagera mig. Så jag läser en bok om musikhanteringen i hjärnan – Hemisfärernas musik av Jan Fagius.
Läser även en bedårande bok som förlaget, Gallimard, tryckte i 4000 ex, en bok som inte har gjort något väsen av sig, som inte blev nominerad till några priser men som i tysthet sipprat in läsarnas hjärtan, L’élégance du hérisson – igelkottens elegans – av Muriel Barbery. Jag tänker inte försöka berätta vad den handlar om för en bra bok handlar ju aldrig om vad den handlar om utan om hur den är skriven.

Rubrik i dagens Libération, måndag 4 december 2006:
Pinochet, sista smörjelsen före diktatorernas paradis – Pinochet, l’extrême-onction avant le paradis des dictateurs.
Konstigt formulerat.
Om det finns ett himmelrike för diktatorer så borde det väl vara det vi andra skulle kalla för ett helvete? Hur antikonfessionella vi än är.
För övrigt tycker jag det verkar som diktatorer lever längre än demokrater. Vilket inte är något vidare bevis på att det finns en högre planerande makt.
Alla de där generalerna i solglasögon, all tortyr och de galna mödrarna i Buenos Aires som har gått sin sista marsch.

Högmod går före fall.
Jag säger åt alla jag känner att titta på Kobra för att jag ska vara med.
Och sen säger de att jag inte var det.
Igen!
Kobrakomplott?

Ingen komplott.
Förklaring av TommyÖ i gästboken, 2006-12-04 22:17:13
”enligt SVT fanns det bilder i programmet som SVT inte hade rättigheterna till. Detta upptäcktes i ett väldigt sent skede. Programmet kommer sändas om dom får loss rättigheterna.”

Min mormor i Jämtland var rädd för ryssen. Att vara rysk var ett skällsord, är du alldeles rysk, det var när man bar sig farligt åt. Och momma hade inte ens hört och sett vad Putin och hans alldeles ryska kumpaner sysslar med.

Nyss på radion, på nyheterna i France Inter. Pinochet har kommit ur krisen.
Ett mirakel enligt nyhetsuppläsaren.
Kan de inte komma med bättre mirakel tycker jag de ska omdefiniera begreppet.

Nu blir det tyst här tills på söndag. Jag råkar ha annat för mig.
Hörde på nyheterna på Canal+ i morse att man inte kan hjärtoperera Pinochet. För hur kirurgerna än försökte, med spett och hacka, borr och skalpell, så hittade dom inget hjärta.
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, det gäller inte Augusto Pinochet.

Gurhan Uckan, översättare från svenska till turkiska, jag vet inte hur jag ska säga det men Gurhan är död.
Han fick inga medaljer för sin kulturella gärning, han bara gjorde den. Och fick turkiska läsare att läsa Priset på vatten i Finistère och Nästa som rör mig, Pölsan av Torgny Lindgren och dikter av Tomas Tranströmer, han fick några svenska författares kärlek, i vilket fall min.

Alla dessa mail från Gurhan, senast ”jag sitter och översätter För att lämna röstmeddelande tryck stjärna och jag undrar om du skulle vilja hjälpa mig med ordet proggare.”
Inga fler mail från Gurhan.