Typiskt.
Det är vad svenska människor säger när de råkar ut för något negativt.
Tyyyyypist.

Jag säger det nu.
Här flyttar man från sitt redan så fabulösa Finistère och det första som händer på det nya året är att det börjar flyta in plastsäckar fulla med knark på stränderna.

Förra lördagen flöt det iland kokain till ett värde av över en miljon euro på stranden i Plouarzel.
Inte för att jag är narkoman, och inte för att jag tar lätt på att det finns människor som har ett helvete med knark, men ändå.
En miljon euro och en liten sniff för att känna hur det känns.
Jag tänker inte sluta som Sean Penn i Carlitos Way, har jag inte blivit beroende av någon drog hittills – mitt beroende av TV-serier som Sopranos, The Shield, Sleeper Cell och The Wire undanräknat – men har jag inte vid min höga ålder åkt dit på några beroendeframkallande substanser så inte tänker jag göra det nu.

Jag är ju inte ens i närheten av stranden i Plouarzel, jag är i Stockholm med mina antidepressanter, sömntabletterna och whatever it takes för klara min uppgift här.

Ovanstående inlägg bara för att ifrågasätta den fruktansvärda skuld som läggs på en person som tar hjälp av lite kemi för att ta sig igenom sina dygn jämfört med den som tar – som man så underdriftigt säger – en öl eller ett glas vin.

Jag kommer till posten med mina försändelser, jag vet att det är strejk utlyst idag.
Men jag tänker att man kan väl posta idag.
Så tömmer de i morgon.
När strejken är över.

Fel tänkt av mig.
När postpersonalen i Frankrike strejkar är det ingen tom gest.

Någon Svensk Kassaservice att inom kort lägga ner lär det inte heller bli i Frankrike, inte så länge det postande folket och postfunktionärerna har något att säga till om.
Inte så länge vreden mot Sarkozy måste ha någonstans att ta vägen, la France en bas, fransmannen på gatan, medelfransson har ingenting till övers för Nicolas Sarkozy.

Eftersom jag hävdar att vem som helst – jag kunde det – kan lära sig ett nytt språk när som helst i livet, här några intressanta artiklar från fransk press de senaste dagarna.

L´affaire Bergman. Värd att stava sig igenom även om man uppfattar franska som ett helt främmande språk. Att jantelagen råkar bli kallad för jäntelagen är en liten fadäs som den utmärkta journalisten Léna Lutaud kan kosta på sig. Artikeln är ju publicerad i ett av västvärldens mest misogyna länder.

Babar kung av Amerika. Om den fantastiska utställningen på The Morgan Library i New York med Babarskisser, akvareller och original av Jean och Laurent de Brunhoff.
Utställningen är förlängd till den 4 januari 2009.

Samt den obligatoriska invändningen mot Nobelpriset i litteratur.
Debattera – gärna för mig, men att bunta ihop Le Clézio med Amélie Nothomb och Alexandre Jardin….

Att Soeur Emmanuelle är död är inte så konstigt, hon skulle ha fyllt hundra om ett par veckor.
Men ledsamt ändå.
En nunna som delar ut p-piller till kvinnor i Kairos slum, vila i frid hos din himmelska fader Soeur Emmanuelle.

Är det bara jag som inte vet att Vin & Sprit har sålts till franska Pernod Richard?
Vet jag ingenting?
Vet alla och ingen säger något?
Visste jag det redan men hade glömt det?

Finns det någonting som är svenskt längre?
Ska jag bli upprörd eller tycka att det är bra att mitt nya hemland äger Vin & Sprit?

Jag överdriver, självklart överdriver jag, det ingår i författarverksamheten, självklart finns det sorgligare brev att få, mycket mycket sorgligare brev.

Men just nu när jag läser det brev jag har fått från verkstaden som skötte min Rover, den bil som en gång för snart nio år sedan tog mig från Stureby söder om Stockholm och till Finistère, min älskade Rover, när jag läser brevet från Roververkstaden i staden vid Atlanten där jag nu bor, känns det som det sorgligaste brev jag någonsin fått.

Kära/e kund.
För att vintern ska kunna förflyta under de bästa omständigheter förtjänar er bil att ni tar väl hand om och vårdar den.
Från den 15 december till 29 februari erbjuder vi er 9 points de contrôle visuels gratuits. (Jag kunde inte översätta 9 points de contrôle visuels, men jag räknar med att läsarna av denna hemsida dels förstår och dels är införstådda med att jag i samband med att jag förlorade mitt Finistère även förlorade min Rover.)

I brevet från bilverkstaden räknar man sedan upp de nio punkterna som jag gratis skulle ha fått visuellt kontrollerade; de är:
batteriet
kylarvätskan
oljan
däcken
rost
vindrutetorkarna
ljusen
bromsvätska
bromsarna.

Brevet slutar med att hela personalen på Landroververkstaden i staden (det var Landrover som fick hand om servicen av befintliga Roverbilar när Rover gick i sin slutliga konkurs) önskar mig d´excellentes fêtes de fin d´anné, och lovar att ta emot min bil för att jag ska vara så trygg som det någonsin är möjligt vid ratten till min Rover den här vintern.

Fransmänniskorna är folkräknade.
Det blev 63 185 925.
Flest vid kusterna.
Det enda departement där det inte blivit fler är departementet Champagne.

Isabelle Huppert har fått hederslegionen och blivit vald till ordförande för juryn vid årets Cannesfestival.

Det går dåligt för hotellbranschen i Paris.
Men i Alperna går det bra.

Vissa departement har tjuvstartat rean. Det verkar få ske ostraffat.

Icke bekräftad nyhet – Rachida Dati, den chica och ogifta mystiskt gravida justitieministern lär ha fött en flicka i natt.

Som jag redan berättat blev vi lovade nya palmer. Men blev fast med våra gamla plataner på grund av ekologisterna.
I vilket fall har gatuarbetet påbörjats.
Eller vad man ska kalla det.
Promenaden ska breddas, gatan ska smalnas, muren ska bli ett räcke i aluminium.
En dag för någon vecka sedan kom en grävskopa och körde ner på stranden nedanför muren.
Och grävde och grävde.
Gjorde en stor pyramid av sand, jag hade tänkt gå ner och fotografera så man såg hur stor pyramiden var, jag har ju mitt gamla Egyptenintresse sedan tiden med Nefertiti.
Men det blev inte av.
Så jag tog en bild från fönstret.
Och det är ju inte samma sak.

Idag, söndagen den 8 februari regnar det väldigt, det är en typiskt väldigt regnig söndag vid den här delen av Atlanten.
Tidvattnet kommer in och hela pyramiden spolas ut i världshaven.

Nu undrar jag vad som kommer att hända med gatuarbetena, om grävskopan kommer att komma tillbaka och göra en ny pyramid.
Eller om det får vara nog med den som nu inte längre finns kvar.

Folk som hänger i sina fönster och stirrar på gatuarbeten, sådan är inte jag och så är jag det.
Stormen är över, solen skiner och grävskoporna är helt galna.
Den ena håller på med den blivande rondellen nere på stranden, den andra har börjat riva den gamla stenmuren utanför vårt hus.
För varje tag som grävskopan tar av muren skakar huset i grunden, tavlorna darrar på väggarna, saker ramlar ner.
Jag har planerat att åka härifrån i morgon på ett par veckor men nu vet jag inte om jag törs lämna huset med min lägenhet i grävskopornas våld.

Bild som grannen tagit och information om att rondellbygget nu har
tagit minst femton meter av stranden, klagan och gny om att det är ett
sånt ENORMT OVÄSEN hela dagarna, en pneumatisk borr som borrar i
fasaderna på intilliggande fastigheter – ENORMEMENT de BRUIT du marteau piqueur pour découper les façades des immeubles.