Jag tycker ju så mycket om att åka buss. Jag tror jag skrev en gång i höstas när det regnade i Stockholm och jag satt torr och varm på en fönsterplats i färdriktningen på buss 1, att jag skulle vilja bara fortsätta sitta på den bussen i all evighet torr och varm i färdriktningen medan det regnade utanför.

Bussarna är bra, de flesta chaufförer är bra.
Men inte alla medpassagerare.
Grupper av ungdomar, värst.
Enstaka unga män med kolossala fötter som trampar sig fram, näst värst.
Folk med ryggsäckar som inte fattar att deras medpassagerare faller som käglor bakom dem, swosch, swosch, swosch.
Men det värsta av det värsta – folk som brer ut sina väskor och kassar över hela platsen bredvid sig.
Bussen fullsatt och de lägger sina jävla väskor på den lediga platsen bredvid.
Jag vet inte när, men jag vet att den dag ska komma när jag inte kan hålla tillbaks längre utan vrålar så hela bussen hör det, hela Stockholms lokaltrafik:
“Har du betalat biljett för den väskan eller?”
Och när jag ändå håller på:
“Har du betalat biljett för de där fötterna?”

Roligt om Honda Insight 1.3 IMA SE Hybrid av Jeremy Clarkson på The Times.

Jag läser att enligt senaste vetenskapliga rön från Virginia Tech Transportation Institute är det 23 gånger större risk att man råkar ut för olyckor om man skriver SMS vid ratten än om man inte gör det.
När jag skrev ett SMS vid ratten i Finistère en gång och råkade snedda över mittlinjen och det kom en lastbil rakt emot mig – hade jag inte haft min oförklarliga reaktionsförmåga då – hade det varit minst 100 gånger större risk för krock än om jag inte skrivit SMS:et, inte 23.
Det är förbjudet att använda mobil när man kör bil i Frankrike, ändå pratar fransmännen i mobiler när de kör. Forska i människans bristande laglydighet och frånvaro av självbevarelsedrift i stället, och när ni ändå håller på, forska genast fram varför jag inte får ihop mitt Sommarprogram, Virginia Tech Transportation Institute.

Köp en ny bil.
Är det en bra bil.
Det är en bil.
Jag vill ha en bil.
Inte en hip-hop-bil .
Nej, inte för mig, inte min stil.
En Jaguar. En liten sportbil. En stor sportbil.
En bil.

Inga palmer.
Köra bil – det är väl som att cykla.
Kan man det så kan man det alltid.
Förlorar aldrig känslan, 140 på betalmotorväg i Frankrike, fri fart på Autobahn. Eller 110 i Sverige, inga riskabla omkörningar, Tell Tale Signs – The Bootleg Series vol.8 med Bob Dylan.
Och ekorrhjulet är så långt borta som det kan bli.