Körsbärsträden slår ut, grönskan exploderar.
Skräpet kommer fram, det ser sydländskt ut. Det är varmt.
Folk klär av sig, går omkring hur som helst, hipp som happ, hej och hå. Modet med byxor på halv stång, kalla mig gammaldags men det är fult.
Det är däremot inte de ständigblommande unga kvinnor kring Odenplan i små kortärmade blusar och små kjolar och stora solglasögon.

En sak som jag undrar är om folk dricker all den där latten i pappmuggarna med lock eller höga glas.
Eller om det bara är en modeaccesoar.

Ömse är jämtländska.
Oöversättligt.
Men om man jämför orkidén och trädet från Vasastan i dag när det föll några snöflingor kan man säga att det är ömse.

Plötslig frigång på måndagen, man går och handlar och allting finns.
Vår i luften vid Odenplan, T-shirts till salu med texten Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.
Barnen slår ut vid Observatoriekullen nedanför Kentaurskulpturen och Stadsbibliotekets kupol.
Rör inte min stad, tänker jag, utvandrad och egendomslös.

I morse springande i hällregnet på väg mot busshållplatsen för att byta till tunnelbanan och stiga av vid T-centralen i sista sekunden mot Stadsteatern för lördagsrepetition och bussen kommer och saktar in och tar upp mig före hållplatsen.
För att jag inte ska bli sjöblöt och sjuk.

I kväll på tunnelbanan mot Odenplan vid 22.30 en grupp farligt snaggade killar med ölflaskor i sista vagnen, en av killarna skriker: Pax för att inte va fitta.

Det var mitt utomhus den här lördagen första mars 2008.

Foto från Vasastan: P-A Berg

11 dec fredag
Signering Akademibokhandeln Odenplan.
kl 17-18, Norrtullsgatan, Odenplan
Den kära Odenplan, Åhléns, tebutiken, 7Eleven,
Akademibokhandeln på Norrtullsgatan, hela Norrtullsgatan.
Observatoriekullen, Stadsbiblioteket, Hagagatan, Systemet, Handelsbanken, bageriet med gröna grodbakelserna, djur- och armaturaffärerna, Vegagatan, Vasaparken, Nils Karlsson Pyssling, alla mina vänner i Vasastan.

Lindarna på Odenplan sågas ner.
Sören Håkansson till Svenska Dagbladet :
“Jag förstår inte varför träden i ytterkanten inte kan stå kvar!
Jag var med -68 i Kungsträdgården och jag är beredd att klättra i träd igen.”

(Att bilden av den fallande linden på Odenplan inte är med när man öppnar länken till artikeln – det syns bara reklambilder – jag hoppas det är något cybernetiskt fel hos mig och att Svenska Dagbladets nätredaktörer inte tänkt lura trädkramarna till konsumtion av grön bensin eller iPhone.)

För bilder se Epsteins Stockholm.

Ur Sista boken från Finistère:
Jag älskar mina träd.
De träd jag har planterat själv och de två stora askträd som fanns i trädgården när jag kom. Kunde jag ta dem med mig när jag lämnar Finistère skulle jag göra det, men det går ju inte. Hur det ska bli den dag jag måste skiljas från träden törs jag inte tänka på.
Jag är lika djupt och varaktigt bunden till mina träd som någonsin François René de Chateaubriand, han med Mémoires d´outre-tombe – Minnen från andra sidan graven.
”Jag är fäst vid mina träd. Jag har tillägnat dem elegier, sonetter och oden. Det finns inte ett enda bland dem som jag inte har skött med mina egna händer… Jag känner dem alla till namnet som om de vore mina barn. De är min familj, jag har ingen annan och jag hoppas att jag ska vara nära dem när jag dör.”