En fransk tidskrift återger hur upploppen i de franska förorterna skildrats i internationell press. Ett uppslag med förstasidor från världens större tidningar inkluderar Dagens Nyheter. En bild med en brinnande bil och några franska poliser under vilken det står ”Tre poliser skottskadade i nya kravaller.” Men med dubbelt så stor stil ovanför det, det som dominerar sidan, fyra spalter med rubriken: Pensionssparare får sämre garantiränta.
Det var häromdagen. Den som läser Dagens Nyheter i dag, lördag den 12 november, får mycket för pengarna. Inte minst Ulrika By om skillnaderna som är för svåra att prata om.
Klockan är efter elva på kvällen, jag försöker sova, när telefonen ringer. Numret har bara mina närmaste, jag blir orolig att något har hänt, jag blir skräckslagen. Det är Expressen, en journalist vars namn jag inte uppfattar har läst min blogg (eller fått den uppläst för sig). Han tänker skriva i tidningen om min så kallade olycka och han bryr sig inte om ifall min släkt och mina bekanta blir oroliga. Min mamma är 83 och jag tycker inte det som hände var något som hon skulle behöva bekymra sig över. Det tycker Expressen. Hyenor, kallar man den här sortens journalister, gamar. Det gör inte jag. En hyena ringer inte till ett personligt och hemligt telefonnummer på natten och väcker en människa som sedan inte kan somna om.
Läs Christopher Hitchens i Guardian, om bilden av journalister i skönlitteraturen.
Expressen 9.01.06 Kolla särskilt punkt 10 av Så här trappas konflikten upp. 10. SVT får kalla till krismöte för att övertala dem att fortsätta inspelningen. En slutsats är att man gärna vill be Christina Jutterström och Leif Jakobsson om en översättning av begreppet public service i svensk television. En annan slutsats är att konflikterna i världen, typ USA – Irak, ser väldigt bleka ut jämfört med den konflikt vars upptrappning vi har fått följa i Expressen i dag.
Jag har inget att rapportera, inget att komma med. Det snöar i Finistère. Små hårda flingor som ser främmande ut som om de förirrat sig från ett snöfall någon annanstans. Bilen är fortfarande på verkstaden. Reservdelen fattas fortfarande. Monsieur Cervini blir fortfarande irriterad när jag ringer och frågar. Han är lika utsatt för det här som jag, säger han. Vi får ingen uppgift om när reservdelen kommer.
Jag bestämmer mig för att – kosta vad det kosta vill – hyra bil. Ringer till närmaste flygplats där jag en gång hyrt en automatväxlad Golf. Europcar, Hertz, Avis och några till svarar att de inte längre hyr ut automatväxlat. Franska människor vill växla själva, att utlänningar kan tänkas vilja köra automatväxlade hyrbilar är inte intressant.
Jag är sur och kan ingenting säga, har ingenting av intresse att lägga ut. Vill straffa hela världen för att det snöar på ett felaktigt sätt och för att jag inte har någon bil.
Som tur är har Lasse fått för sig att söka på ordet ”hamster” i Expressens arkiv och fått många träffar av vilka jag här lägger ut några få:
1. En man körde ner i diket på riksväg 53 söder om Västerås då han försökte rädda livet på dotterns hamster.
2. John Ackland, 31, spelade biljard med sin flickväns hamster som boll. Sedan la han ned husdjuret i en grannes brevlåda.
3. Köpenhamns kommunala råttfångare jagar en mördarråtta. Den kröp upp ur WC-stolen och åt upp minihamstern Børge.
4. Den lilla hamstern tittade skräckslaget ut ur kuvertet. Djuret hade blivit skickat med posten men räddades av en brevbärare som anade oråd när kuvertet rörde sig.
Istanbul, Pamuk, övers. Maureen Freely. Ur sista kapitlet.
A conversation with My Mother: Patience, Caution and Art.
But do you really think you can be an artist in a country like this and still keep your pride? To be accepted by people, who understand nothing of art, to get these people to buy your work, you´d have to toady to the state, to the rich, and worst of all, to semiliterate journalists. Do you think you´re up to this? …
”I don´t want to be an artist,” I said. I´m going to be a writer.”
Johan Croneman får Gerard Bonniers pris till kulturjournalist. Äran och pengarna till rätt person, hurra!
Jag har ofta tänkt länka Johan Cronemans roliga, skärpta och stilistiskt fulländade TV-kolumner till denna min (fortfarande i brist på bättre benämning så kallade) blogg, men har jag gjort det?
En annan TV-kolumnist som alltid är på topp är Annina Rabe. Jag har ofta förundrat mig över att dessa två är sådana föredömligt självständiga, kritiska och kvicka journalister. Men har jag formulerat det? Shame on me.
(Att jag använder shame on me i stället för jag borde skämmas, beror på att det känns bättre med shame on me.)
”Kul att Johan Croneman fick Bonnier-priset! Jag läser ofta hans recensioner, gillar hans ”stabila ilska” och självständiga tänkande. Han sticker ut från mängden.” Birgitta.
Jag fick för mig att jag skulle läsa dagens svenska dagstidningar på nätet. Bortkastad tid. Jag hade lika gärna kunnat ta fram tidningarna för den 22 juli 2000: Senaste nytt: Kluckande vin – vackraste ljudet. Var det fel av Lundin att driva med Sven-Erik Magnussons rattfylla? Tomas Ledin. Kändis tar kokain på toa: ”Till sist slickade han på påsen för att få i sig det sista pulvret.” Johan Hakelius. Ingrid Elam. ”Min sambo har svårt för oralsex.” SENASTE KULTUR/NÖJES-NYHETERNA: Enastående studie i mänsklig förnedring. Samt: Solen finns i Norrland.
23:35 – 00:35 Under Orions bälte Veckans konsert från 2005. Bodil Malmsten möter Katzen Kapell på vägen till det riktiga livet. Musik av Catharina Backman och Magnus Andersson. Repris från 2005.
Fem över halv tolv till 00:35. Jag fattar bara inte vilken dag och bläddrar vidare i tablåerna:
SVTI höst bjuder Veckans konsert bland annat på Under Orions bälte där Bodil Malmsten stämmer träff med Katzen Kapell och Lars Norén med en stråkkvartett.
SVT2 söndagar kl: 19:00: Veckans konsert
Jag förvirras. Och inte får jag tag på demonproducenten den store Bengt Wennehorst-Norrman.
