Att möta kända människor man känner på stan.
Och oövertänksamt ropa den kända människans kända namn.
Och se den kända människan drabbas av skräcken i att vara igenkänd.
Och hela det så kallade kändisskapets skräckfyllda verklighet blir så tydlig som om den vore en gigantiskt svart låda tvärs över trottoaren.
Tills den kända människan ser att det är bara jag som står där och skäms över att jag inte tänkte mig för innan jag ropade ut det kända namnet över halva stan.

I går några flingor över Vasastan, det var så fint i skymningen, vit gata, vita tak, vit gård.
I dag är snön borta. Svarta tak, mörk gård, hal gata.
Tur att jag har skrivit min snönovell i Situation Sthlm, Edvard december 2006. En novell där det snöar nästan lika mycket på två uppslag i Situation Sthlm som det gör i hela Orhan Pamuks Snö.
Alla som bor i Stockholm kan köpa tidningen och bedöma själva om jämförelsen med Pamuks Snö stämmer. För de inte Stockholmsboende ska jag lägga ut novellen här på lördag, dagen före julafton. Efter det att jag har fått äran att vara med i Lasse Bengtssons lördagsmorgon i TV4.
Minsann.

Inget badväder.
Det har aldrig någonsin regnat så mycket i Brest som i juni 2007.
Någonsin betyder sedan regnmätningarna började – det kan alltså ha fallit lika mycket regn i Brest en sommar på stenåldern.
Vad vet man.

Regnstorm här.
Folk klagar på att det inte är vackert väder, det gör inte jag.
Ett väder som det här – underbart, inga hårda farliga solstrålar, inget tvång på att ligga på en strand och ta tillvara på den korta solsommartiden.

Nej nej. Tacka vet jag en dag som idag, så vacker, havet storartat med gigantiska gråa grönblåa vågor, regnet som piskar, uppkopplingen till internet fungerar, wordprogrammet behåller formateringen när jag kopierar, väldigt vackert väder här i dag.

Het söndag vid Atlanten den 26 augusti.
Det är som i Sverige, skolstarten kommer och med den sommarvärmen.
Och jag råkar öppna garderoben.
Och får se pälstofflorna och kashmirkoftan på hyllan.
Och inser att strax är det dags igen.
Det är orimligt, outhärdligt, skoningslöst och obönhörligt. Mina gamla pälstofflor – där står de år efter år och väntar på att få tas i bruk.

Hur hett det än råkar vara i dag.

Dag efter dag dåligt väder på väderleksutsikterna, kyla, tristess.
Morgon efter morgon disiga soluppgångar över Atlanten, under dagen uppklarnande, friska vindar, fantastiskt fint.
Och idag en kvinna som ligger och solbadar i bikini på stranden.
Dåraktigt men ändå.