DJURTILLBEHÖR SÄLJES:
Ny klösmöbel, hus 2 pelare, 2 plattor. 109 cm hög. 350:- Med tunnel.
Handtam underlat unge 5v. Stamtv. Sk-råd.

Ulf Wallin i Svenska Dagbladet till Lotta Edholm (fp) den sextonde juni.
”Syns man inte så finns man inte.”

”Det måste finnas en morot och en piska.”
Thomas Bodström den nionde juni 2005, Aktuellt.

”Kaos uppstår ur dålig omvärldsbevakning eller oförmåga att förändra när förutsättningarna ändras. Den som inte har kontroll blir lätt offer för omständigheterna.”

Med Majakovskij mot Malmö:

…solen sa:
”Ta det lugnt,
var glad,
ta inte så hårt på den saken.
Tror du det är lätt att gå runt och sprida ljus?
Tror du det, så försök någon gång!”

Nytt amerikanskt ord – inte nytt, det är från 2005 men nytt för mig och Finistere:
“Truthiness.”

Här ett citat ur min vintersaga för dem som inte orkar med hela historien, jag delar Paul Anton Rye, huvudpersonens, uppfattning om vänskapen här:

Den märkvärdiga vänskapen.
Mer irrationell än kärleken, mer mystisk.
Kärleken är enkel, den söker sitt, kärleken söker vad den känner igen och i djupet av sig själv kan identifiera, kärleken dras till sig själv.
Att träffa den rätte – det är att träffa sig själv, sitt komplement.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar, vänskapen vet från början att den måste vårdas för att inte dö.
En vän kan inte bedra och komma tillbaks och bli förlåten i åtrå, en vän som bedrar är ingen vän och det är Amélie, det är Paul Anton, det är en vänskap som är bättre än kärlek, det är som kärlek, det är kärlek men utan att kroppen lägger sig i.

Ett citat som inte kom med i radioprogrammet för att det inte fick plats, ett citat som är värt sin egen lilla citatplats:

Fågeln sjunger inte vackrast när hjärtat brister, fågeln sjunger vackrast när den sjunger för sjungandets skull.
Först när hjärtat har brustit färdigt sjunger fågeln bäst.
Så länge hjärtat blöder blir det bara skval.

Om ingen frågar mig om det, vet jag vad det är; men om någon frågar mig om det och jag försöker förklara det, då vet jag inte vad det är.
Augustinus.

Jag hittar Anteckningar 1942 – 1951 av Albert Camus i översättning av Anders Bodegård. Hade mest tänkt damma av den och ställa tillbaks, men fastnar i citat.

Flaubert:
”Framgång hos kvinnor är i allmänhet ett tecken på medelmåtta.”
Ännu ett bevis för att min motvilja mot Flaubert är adekvat.

Camus:
”Det finns alltid en filosofi för bristen på mod.”

Montesquieu:
”Somliga dumheter är av den arten att en ännu större dumhet vore att föredra.”

Brulard; det är Camus som citerar, jag har inte riktigt klart för mig vilken Brulard men det låter korrekt:
”Mina kompositioner har alltid ingett mig samma skamkänsla som mina kärleksäventyr.”

Napoleon (före Elba):
”En verkligt stor man sätter sig alltid över det skeende han förorsakar.”
Och Sarkozy på omslaget av tidskriften La Pointe i skepnad av Napoleon.

Camus om kritiken:
”Tre år för att skriva en bok, fem rader för att göra sig löjlig över den – och med felaktiga citat.”

”En författare får inte tala om de tvivel hans arbete väcker hos honom. Alltför lätt skulle folk svara: ”Vem tvingar dig att skriva? Om det nu innebär denna ständiga ångest, varför stå ut med den?” Våra tvivel är det privataste vi har. Aldrig tala om sina tvivel – hurudana de än är.”
Skriver Albert Camus och jag tar åt mig. Skäms över mitt talande om mina tvivel. Tills jag inser att vad Albert Camus gör i ovanstående citat är precis det som jag brukar göra – tala om mina tvivel.

Det är fortfarande Camus, Anteckningar 1942 – 1951, fortfarande översättning Anders Bodegård.

“Fattig barndom. En väsentlig skillnad när jag hälsade på morbror: Hemma hos oss saknade föremålen namn, vi sade: de djupa tallrikarna, kruset på spiselkransen osv.
Hos honom: vogesiska stengodset, Quimperservisen osv. – Jag blev väckt till att välja.”

Jag blev väckt till att välja, skriver Camus och jag förstår inte hur han menar och varför han kursiverar Fattig barndom i citatet.
Själv skulle jag inte säga att barndomens fattigdom ligger i avsaknaden av namn på föremålen, för mig är barndomen det som inte behöver några namn.
Som är tonfall och dofter, sensationer, förnimmelser av kylan på vintern och ljumheten i vattnet ifall en sommar råkade vara så varm att det gick att bada i kvarndammen, känslan när man hittade ett ställe med toppmurklor på ett hygge, champinjoner på skogen, blodriskorna vid kallkällan, när man vände på hatten på svampen och det var en blodriska och inte en namnlös kremla, för där jag kommer ifrån har kremlorna inga namn.
Bara en bitter doft som gör att man vet att det inte är blodriskor.
Guckuskon som är en riktig orkidé, fridlyst som brunkullan med sin doft av mörk choklad.
Smultronen vid länsvägen, blåsipporna, första tussilagon när den kom, inte var det namnet som kom först, det var tussilagodoften, hur stjälken kändes när man tog av sig vanten och plockade den första tussilagon, gullvivornas pockande doft och liljekonvaljernas ljuva, när det handlar om min barndom kommer namnen och nämnandet sist.