Det är oktober i Finistère, grannarna plockar äpplen för att göra cider, höstsolen lyser, Atlanten glittrar och tidvattnet håller på med sitt. Alla gör sitt utom jag.

Jag måste skriva färdig en pjäs till Dramaten och det går inte. När måste kommer in i pjäsen kör det ihop sig. När måste ställer sig i vägen vill jag jobba på McDonald’s, flytta stenblock eller gräva en grop.

Eller smita. Skriva de här raderna för att tacka för alla fantastiska mail som kommit angående Mitt första liv; den gudarna älskar dör inte.

Tack Gun-Britt, Fredrik, Gunnar, Werna, Martin, f.e.vinje från Norge, Jacqueline, Monica, Anna-Stina, Leif, Lena, Jens, Peter, Claes, Agneta, Nils, Jonas, Maria, Örjan, Peter, Eva. Tack alla snälla och generösa.

Tack alla som åkt i papperskorgen för att mitt nya effektiva snuskfilter inte alltid gör skillnad på gott och ont. Tack.

Man ska inte tacka för ett tack, sägs det, men vi är ju svenskar.

Nej, nu måste jag skriva pjäsen.

Hej hej

P.S. Här kommer tips om ännu ett mästerverk att läsa:
Tennisspelarna, av Lars Gustafsson. D.S.

Vit dimma utanför fönstren i Finistère. Man ser inte Atlanten.

På andra sidan vattnet har George W. Bush blivit omvald.

Jag brukar äta frukost och titta på morgonnyheterna, men när det meddelas att de flesta som röstat på Bush har gjort det för moralens skull, slår jag över till annan kanal där det är likadant, jag slår sönder TV:n.

Återstoden av dagen efter valet sitter jag vid datorn – jag råkade skriva på datorn och det kunde jag lika gärna ha gjort.

Jag måste skriva min pjäs och om den inte skrev sig själv före återvalet av Bush så inte gör den det nu.

Jag tänker negativa tankar. Hur jag än försöker vinner det negativa och häromdagen fick jag ett hotbrev.

Hotbrevet handlade inte om Mitt första liv, för Mitt första liv får jag bara underbara brev och mail – tack Fredrik, Ingrid, Anita, Martin, Helén, familjen Nielsen, Roger, Carita, Leif, Erik och tack till dem som fastnat i snuskfiltret. Jag önskar jag kunde lägga hotbrevet i snuskmailboxen men eftersom det är ett pappersbrev, så går det inte.

Brevet är skrivet med fetstil i ett typsnitt mellan Arial Narrow och Franklin Gothic Medium. Det börjar som alla brev av sin sort med “Bästa Bodil Malmsten”, men till skillnad från vissa är det inte anonymt.

Bästa Bodil Malmsten,
I din artikel i DN den 9 okt om Elfride Jelinek nämns EJ 6 ggr. Men Thomas Bernhard – den av nästan ingen läste – omnämner du inte mindre än 10 ggr!
Börjar det inte gå lite väl långt?

Nej herr Grip i Rimbo, det börjar gå för kort. Bara 10 ggr! Det var litet, det var snålt och måttfullt, det var ingenting, 10 ggr 10.000 ggr ska jag omnämna Thomas Bernhard innan jag dör. Om det så ska kosta mig yttrandefriheten och livet ska jag omnämna Thomas Bernhard vid vartenda tillfälle som mig ges.

Inte för att jag är modig, inte på något sätt, jag är drabbad av en stor och världsomfattande fruktan för den dag minoriteter som Thomas Bernhard-läsare utesluts ur världssamfundet och sätts på Guantánamo.

PS. Att Elfriede Jelinek stavas Elfriede och inte Elfride håller jag mig för god för att påpeka, det var Lova, min redaktör, som gjorde det. DS

På nattduksbordet ligger just nu Sekelskifte i Stockholm, av Claes Britton. Rasande journalist som törs vara känslomässig, Hunter S. Thompson på Dalarö. Fear and lothing in Stockholm. Ej för ömsinta. Och Kiffe kiffe demain, av Faïze Guène. En generationsroman av en invandrartjej från förorten, en fransk Ett öga rött? Nej. Kiffe kiffe demain är sin egen mycket roliga bok. Att den är på franska är ingen nackdel, kiffe kiffe.

Det enda som inte finns i Finistère är snö och Herrgårdsost. Snön faller på flygbussen från Arlanda. Jag äter Herrgårdsost i Vasastan. Rusar omkring och gör mig viktig. Signerar Mitt första liv i bokaffärer, läser in boken som radioföljetong i Radiohuset på Gärdet, har varit på Bokens Dag i Norrköping och läst högt för publik. Hade jag stått inför publik och läst tyst för mig själv hade det varit konstigt.

Radioföljetongen kommer även som ljudbok på Finistère i samarbete med Modernista. Den börjar sändas i P1 den 27 december. Per heter teknikern som såg till att min inläsning blev bevarad och bra, tack Per.

Tack också till Thomas, Karin, Ib, Birgitta, Jan, Anita, Anna, Karl-Olov, Ingrid, Helen, och Martin igen, för fina e-brev.

Tack ni vars e-post fastnat i snuskfiltret.

Tack duktige Ulf som hittat så många fel i Mitt första liv. De ska rättas till pocketutgåvan.

Tack ni som skrivit i gästboken.

Tack DGC för internetuppkopplingen som jag får låna i Stockholm, fast det vore bättre om den fungerade.

Min pjäs börjar skymta mellan skiljetecknen. En dag medan snön var kvar samlades ensemblen runt texten i ett avlångt rum på Dramaten med fönster mot Nybroviken.

Snöflingor föll lätt och bestämt i skymningen. Stockholm i snöfallet så fint som Jämtland på femtiotalet. En känsla av nostalgi var på vippen att kasta omkull mina idéer om hur mycket jag hatar nostalgi.

Det behövdes något negativt, ett så kallat korrelat.

Att få en enda biljett till Princessdramer, av Elfriede Jelinek med Ingela Olsson, Monica Stenbeck och Anna Wallander på Galeasen, är omöjligt. Jag fick två men det hjälpte inte. Under hela pjäsen prasslade en kvinna uthålligt med den sorts tunna plastpåse som framkallar mest prassel och i pausen trodde rasande damer i min ålder att jag försökte tränga mig i kön till toaletten.

Att snön smälte bort förefaller mig överflödigt att påpeka. Liksom att den bästa julklappsbok jag kan rekommendera är Mitt första liv.

Läs:
Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman, Albert Bonniers förlag
Old School av Tobias Wolff, Vintage contemporaries
Guldpelikanen av Stefan Chwin, Panache, Albert Bonniers förlag
Les jours fragiles av Philippe Besson, Julliard

Påminnelse:
Tennisspelarna av Lars Gustafsson, Modernista
Montaignes essäer, Atlantis
Klanerna i Palos Verdes av Joy Nicholson, Modernista
På spaning efter den tid som flytt, Marcel Proust, Albert Bonniers förlag

Viktigast:
Skicka pengar till Läkare utan Gränser och andra som kan förvalta dem bättre än du själv.

Hej från
Bodil i Stockholm.