”Uppskattningsvis 95% av energin i universum är något som forskarna inte har en aning om vad det är, så kallad mörk massa, mörk energi.”
/Svenska Dagbladet söndag 19 juni./

Döden:
Om jag skulle börja inse att jag ska dö skulle jag inte kunna planera någonting, inte skriva in en enda sak i kalendern. Att lova att man ska göra en viss sak ett visst datum och samtidigt veta att det är möjligt att man kan vara död då – så svekfull är inte jag.

Ålderdomen:
Vid min ålder ser man människor på stan som man tror är de själva men som måste vara deras barnbarn.

Utbildning:
Jag arbetar med ett manus för film. Eftersom jag inte har någon utbildning för det utbildar jag mig själv.
Sedan i våras har jag sett allt med Nicole Kidman, Benicio del Toro, Tim Roth, jag har sett TV-serier som 24, Sopranos, The Shield, The Wire och Rejseholdet – Mordkommissionen. Jag har sett allting på thriller och actionhyllan i DVD-butiken. Konstnärlig är jag själv men konsten att få folk att sitta kvar trots att berättelsen inte handlar om någonting vill jag lära mig.
Vad jag har lärt mig:
Det handlar inte om vad det handlar om.
Enbart om hur det berättas.

Efter att ha sett om The Usual Suspects av Bryan Singer hyr jag X-men.
Trots att det är science fiction.
Men inte mer science fiction än den okända mörka massa som 95 % av energin i universum kommer ifrån.

Åkomma:
I en artikel av Peter D Kramer, neuropsykologen som skrivit Lyssna till Prozac hittar jag termen för den åkomma jag är drabbad av – tvångsmässigt skrivande. Jag kan inte uppleva något utan att försöka formulera det i skrift.
Termen är hypergrafi, hypergraphia.

Innan jag lägger mig:
Nu ska jag läsa La vie invisible av Juan Manuel de Prada och än en gång förvånas över att det är möjligt att lära sig ett nytt språk efter femtiofem.

Faran med flygplatsen är inte terroristerna, faran är som alltid du själv.
Jag blev fast på Orlys flygplats i fem timmar en söndag i juli. Butikerna var öppna. Och nu står jag här med två volangblusar. Ganska genomskinliga. Den ena är aprikosrosa och kortärmad, den andra lavendelblå med resår runt handlederna.
När jag ska (som man säger!) gå bort provar jag blusarna.
Sedan hänger jag tillbaks dem i garderoben.
Blusarna var för dyra att slänga och de tar ju inte precis upp någon plats.

Paris Hiltons hund äntligen återfunnen.
DN:s kultursida 5 juni 2005.

”Paris Hiltons hund äntligen återfunnen. Paris Hiltons beundrarskara kan pusta ut. Hennes chihuahua Tinkerbell har återförenats med sin matte, rapporterar AP. Den 23-åriga ”Simple life”-stjärnan utlovade tidigare en hittelön på 5000 dollar till den som kunde spåra hennes fyrbenta accessoar. Västra Hollywood tapetserades med affischer som efterlyste världens kanske mest bortskämda knähund, inte sällan utstyrd i rosa kappa och valpstora sneakers.”

I böcker med skepp och pirater skriver kaptenen loggbok. Noterar vindstyrka i sekundmeter, problem med fartyget, last, personal. Nuläget fastslås. Ute på villande hav.
Där är vi kapten Nemo, där är vi.

När jag sätter anslutningssladden till USB-minnet i datorn lyser kontakten med ett starkt blått sken.
Hela rummet blir blått. Vi som är i rummet blir blå som konstverk av Yves Klein. (Googla Yves Klein.)

Några anteckningar från Finistère:

Det är värmebölja i Finistère. Till och med havet ser torrt ut.

”Det krävs talang för att vara vuxen utan att vara gammal.” Jacques Brel.

Konstnären Willem de Koonings mamma slog honom med träskor.

Hälsa kan inte köpa lycka och pengar.

En människa i vars liv det inte händer något annat än vädret.

Böcker är bara spöken efter döda träd.

____________________________________________
I Sverige:

En orsak till att jag inte vill dö är dödsannonserna:

”I minnet du lever
du finns alltid kvar
i minnet vi ser dig
precis som du var.”

Så dags! När man inte längre är där för att försvara sig.

För en tid sedan körde prinsessan Madeleine (Madde) jeep i stadstrafik mot enkelriktat (nio skyltar passerade) och på en tant i en rondell. Och den 25 augusti brakade kungen (Tjabo) rakt in i en Volvo (svenskheten i världen). Knugen körde en BMW M3 CSL.
När Aftonbladet frågade kungen hur han mådde, drog han med handen över håret.
”Drottning Silvia log och sa: Det är bra!
Sedan samlade hon ihop sin långa vita sidenkjol och gick uppför trapporna, in i Stadshuset och den väntande prisutdelningen i Blå Hallen.
Kungen skämtade inför den samlade pressen. Han låtsades halta svårt – och log sedan mot Silvia.”

Att lägga ner pengar på skönlitteratur är helt överflödigt. Det enda man bara behöver göra är att läsa Aftonbladet för att få sin dagliga dos magisk realism.

För övrigt är det dags att lägga ner queerteorin. Låt alla göra som de vill förutsatt att de gör det med lovliga personer som också vill.
Att alla får ingå äktenskap är inget framsteg. Rolig historia:
”Nu ska dom homosexuella få gifta sej också.”
”Har inte dom lidit tillräckligt?”

Strindberg sa att en fri människa inte kan ha hund – en fri människa kan inte ha fru, säger jag.

En folkpartist i Svenskan kräver hårdare straff för grova brott.
Lås in dom och släng bort nyckeln bara.
Kvarstår det gamla problemet med slutförvaringen.

Debattglada får gärna debattera det jag säger men utan mig.
Det betyder inte att jag vill ha medhåll, jag vill inte ha någonting.

Paris Hilton och Harry Potter.
Harry Potter och Paris Hilton.
Hotty Patter och Rapist Tonsil.
Sitta Potty och Pilas Hotton.
Patty Horror och Horis Pilnot.

Vad trött man blir.
Kvällstrött, morgontrött, lunchtrött, eftermiddagstrött, middagstrött, kvällstrött.
Trött.
Konstigt ord.

30 olika punkter ur mina anteckningsblock.

1.
Konst kommer av kunna.
Om du spelar Bach falskt är det inte Bach.
Spela Beethoven baklänges – det går bara om du kan Beethoven framlänges.

2.
Ur väderleksrapporten den 16/4 2005. Une douceur remarkable. För årstiden milt.

3.
Du gör saker bäst när du inte anstränger dig.
Ansträngningen måste göras, det går inte att komma ifrån. Men den måste vara gjord innan du går på målet.
Ansträngningen får aldrig uppfattas – det får aldrig vara duktigt.
Tour de force – då är det riktigt misslyckat.
Det får inte märkas att det är gjort.

4.
Om man inte plockar bort vissna blommor från penséerna tror plantan att det är höst och vissnar ner.

5.
Man måste ha ordning på sina papper när man dör.
För att de efterlevande inte ska bli generade.

6.
Det där med att man blir några gram lättare när man dör.
Men en hund som dör minskar inte i vikt.

7.
”Gråt inte över något som inte kan gråta över dig.”

8.
Allting dör när man dör.

9.
Var och en plockar upp efter sig.

10.
En svensk människa är värd sin vikt i skuld.

11.
Sokrates. Övade flöjt medan man blandade giftbägaren åt honom.

12.
I Balzacs samlade verk finns ordet arbete 55 042 gånger.

13.
Jaget sitter i magen.

14.
”In case of storm this garden will be closed.”
Anslag vid Jardin Ozanam vid Boulevard Montparnasse.

15.
Vi leker inte på samma gård.

16.
Ingen är lika inför lagen.

17.
Att ha brist = det är något man inte har. Man slipper ha det. Och man är lättare än om man hade det.
Att ha överflöd är att vara tyngre.

18.
Onda kvinnor som lever länge – Leni Riefenstahl. Ayn Rand.

19.
Pengar är en otillräckligt valuta. Men ändå.

20.
Hur någon kan tro på det övernaturliga när redan det naturliga är så långt bortom människans fattningsförmåga!

21.
”Jag har lyssnat till allt och inte rättat mig efter något.”
Thomas Bernhard, Källaren, s 139.
”Om jag inte hade upplevt allt det som utgör min existens skulle jag förmodligen ha uppfunnit det.” s. 141.

22.
Böcker?
”Böcker är bara spöken efter döda träd.”

23.
Jag vill vara en farlig människa som talar med låg och hotfull röst, inte en som skriker.

24.
”If you can´t stand the heat get out of the kitchen.”

25.
Att allting är så lättskött i Sverige.

26.
Bara de tvivlande är pålitliga. Något så skrämmande som en tvärsäker.

27.
Fienden har ingen flagga. Off-shore. Flytande.

28.
Man förlåter de begåvade.

29.
Att vara snäll mot någon som det är lätt att vara snäll mot – lättja.

30.
Hälsa kan inte köpa pengar och lycka.

Det blev som en sorts sudoku.
Lätt, medelsvår eller svår beroende på förmåga.
Uppgiften är att sätta de 30 olika påståendena i den ordning som är rätt för respektive person.
(Glöm inte suddgummit!)

Tillbaks vid tangentbordet i Finistère.
Trädgården full av frusna mullvadshögar, jag väntar på mildväder för att ta bort dem.
Försöker få ordning på mina anteckningar.
Dessa anteckningar! François Weyergans – Goncourpristagaren – gör det, Ivar Lo gjorde det.
Vi antecknar och sedan sitter vi där med våra oanvändbara anteckningar om vad vi har upplevt, sett och tyckt.
Det kommer aldrig att bli någon ordning på våra anteckningar, jag borde begrava mina pennor och anteckningsblock och lära mig uppleva det jag är med om innan det är för sent.
Till dess. Den första anteckningen i blocket efter det att jag packat ner datorn i Stockholm och rest till Paris är:
1.
Dags för Bach.
Dags för Bach?!? Vad betyder det?
Att jag måste få ordning i mitt huvud och att sättet att få ordning skulle vara att lyssna på Bach.
För om det är någonting som det är ordning på så är det Bach.
Var och en som har sett Mitt hjärtas förlorade slag vet att vill man få ordning på sitt liv så går det bara med Bach. Romain Duris som spelar gangstern i filmen gör det genom att spela Bach på piano, jag gör det genom att lyssna på Glenn Gould.

Jag har all Bach som Glenn Gould har spelat in. Pianokonserter, kromatiska fantasier, italienska och engelska konserter, Goldbergvariationer från 1955 och 1981 – det första och bland det sista han spelade in innan han dog 1982.
På CD.
Vinylskivorna slängde jag i en flyttning, så desperat har jag varit i mitt liv.
I Paris, på Virgin, Champs-Elysées, hittar jag en liveinspelning av Goldbergvariationerna från Salzburg 1959.
Jag kan inte bedöma vad som är bättre och sämre, jag spelar Bach med Glenn Gould och det är bra.
Jag kan inte spela piano, jag kan inte ens spela iPod, jag har en gammal så kallad boombox och det går bra.
Orsaken till att det blev Glenn Gould är följande och det handlar inte om Bach, utan om Månskenssonaten av Ludwig van Beethoven.
En gång på den tiden jag gjorde radioprogram ville jag spela Månskenssonaten och bad grammofonarkivet på det som då hette Sveriges Radio att ta fram några inspelningar.
Jag minns inte hur många jag fick men det var många.
Som den moraltant jag var och förblir lyssnade jag plikttroget igenom några hundra tusen inspelningar tills jag kom till Glenn Gould och då var det klart och på den vägen är det.
Men i bilen spelar jag Rolling Stones, therollingstonesabiggerbang.

Det är bara det att bilen fortfarande är på lagning.
Jag var lovad att den skulle vara klar den 21, den 21 januari skulle jag komma hem till Finistère och då skulle Rovern vara klar.
Inte för att jag trodde på det, men ändå.
Det visar sig vara svårare att få tag på reservdelar till en Rover 600 än att få tag i svansen på en mullvad och det är omöjligt.
En mardröm, säger monsieur Cervini på bilverkstaden.
Vi väntar på reservdelarna.

I Paris köper jag också dansmixar av arabisk musik, Arabianights, The Casbah – club, cabaret & disco och The Majlis, chillout (!), room & lounge (!!); dungadong lika taktfast som Bach, lika livräddande som Mitt hjärtas förlorade slag.

Kjell, min musikmänniska, beställde jazz från Paris och han fick sin jazz.
Enligt Kjell går det inte att få tag på jazz i Sverige längre, men på Virgin, Champs- Elysées är jazzavdelningen fortfarande kvar en trappa upp och lika välsorterad som den alltid har varit. (Berättigad textreklam, enligt Kjell.)

Detta var anteckning 1.
Övriga anteckningar tar jag bara rakt av.
2.
Montaigne skulle aldrig ha fått Augustpriset.
3.
Varning för trendiga lyxhotell, döskallemärkning, förbud.
Jag gick på hypen. (Hajpen för den som så vill – dejt, sajt, men inte najt och flajt… Sorry.)
4.
Att ha levat så länge och lärt sig så litet.
5.
Det här med några dagars lyxsemester i Paris!
Vem tror jag att jag är?!?
Jag kan inte ta paus, semester finns inte i min synonomordbok och inte ledig och inte fri.
Hellre en kula i huvudet än en vecka utan vardagar.
6.
Det handlar om att hantera sin vardagliga förtvivlan och att skrapa ihop lite vardagsvärdighet.
Att inte skräpa ner med sin desperation.
Att ge världen den presenten, den chansen. Så snäll är jag.

Allvaret är de dummas sköld, Montesquieu.

Ingenting är varaktigt utom förändringen, ingenting är beständigt utom döden.

Lögnaktighet kräver gott minne.

Makt går före rätt.
Svin före pärlor.

Fegheten är grymhetens mor.

Människan är det enda djur som kan rodna, och det enda som har anledning att göra det, Mark Twain.

Familjer är slutna system.

Kroppen är den bok som själen skriver.

Förtvivlan är lika trafikfarligt som fylla.

Kroppen är gisslan åt själen.

Öron är självrengörande.

Skillnaden på en optimist och en pessimist är att pessimisten är bättre informerad. Imre Kertész.

Yttrandefrihet är ett njutningsmedel för överklassen.

Det finns cirka 60 miljoner råttor i Storbritannien.

Vad är en filosof?
En som filosoferar.

Time will tell you I told you so, W H Auden.

Den 17 juli 2002 säger Alan Greenspan att han hade fel angående marknadens självreglering. Och det missar jag.

Makt måste med makt balanseras.

Bara dårar och dilettanter vet och förstår allting. Anton Tjechov.

Bara de döda har rätt.

Skam är ytlig, att skämmas är att bry sig om hur man verkar.
Att känna skuld är att vara human.

Årstiders plötsliga annalkande!
Att man aldrig hinner packa upp sommarkläderna förrän det är dags att hänga undan dem – alla dessa parasoller och solstolar.

Man skulle bli gammal och sitta där med sina minnen och så minns man ingenting!

Jag strövar runt i mig själv, Montaigne.

Tänk om alla gjorde så.

Allt händer några veckor innan det sker.

Man får Alzheimer av deodorant.

Du eller jag, dom eller vi?
Jag.

Hej och allt gör detsamma, Thomas Bernhard.