Jag har fått veta att inslaget med mig i Kobra sänds i
SVT1 måndag 4 december kl 21.30.
Repris:
SVT1 tisdag 5 dec 2006 kl 23.20
SVT24 onsdag 6 dec 2006 kl 22.00
SVT1 söndag 10 dec 2006 kl 14.25
Inte för att jag tänker titta. Aldrig titta på sig själv i TV och aldrig höra. För då kommer identiteten i fråga och den stora overkligheten slår till.
Jag har varit med i Kobra en gång förut.
Det var när Priset på vatten i Finistère, boken om mitt första år bland mullvadarna i Finistère, hade kommit ut.
Ett helt tv-team kom från Sveriges Television till Finistère och följde mig i två hela dagar. På kuststigen blickande ut över Atlanten, i pergolan filosoferande och i arbetsrummet fejkande arbete. En uppmärksamhet som gjorde att jag kände mig medialt viktig och värdefull och jag varskodde släkten och alla jag känner om att jag skulle vara med i Kobra.
Men när programmet sändes visade det sig att inslaget var så kort att knappt ens de varskodda märkte att jag var med. I vilket fall inte min mamma och mina fastrar.
Orsaken till inslagets korthet var den att Kobra fått en exklusiv intervju med Playboykungen Hugh Hefner som lär ha tagit emot i sidenpyjamas sin Playboy mansion.
Om det var några med kaninöron försedda så kallade Playboy Bunnies med hemma hos Hugh Hefner vet jag inte eftersom jag som redan sagts aldrig tittar på program där jag själv riskerar att vara med.
Kommentar:
Eftersom jag inte tillåter kommentarer på bloggen får jag kommentera själv eller konsultera gästboken.
Att inslaget i Kobra förra gången jag var med var så kort att knappt ens de varskodda märkte att jag var med visar sig vara en överdrift i Thomas Bernhards anda. (Thomas Bernhard, min mästare, den österrikiske författare som kallade sig själv för den störste överdriftskonstnär som litteraturen någonsin sett. Ungefär.)
Det är Louisa som skriver i gästboken under den fina och fyndiga rubriken:
Kobra i mullvadsland
”Jag såg dig i Kobra… då, sist, i samma avsnitt som Hugh Hefner. Jag minns inte honom så värst, men jag minns dig.
Det var efter nämnda avsnitt av Kobra jag köpte Priset på vatten… Det var då jag fastnade så för ditt sätt att skriva att jag plöjde resten också – varenda sida jag kom över signerad B. Malmsten.”
Det är den sortens inlägg i en gästbok som får en sliten författare att orka skriva några ord till. Om än överdrivna och inte med verkligheten överensstämmande.
Men verkligheten är ju alltid väldigt personlig och en helt annan sak än det skrivna.