Bodil Malmsten

Bodil Malmsten

1944–2016

Utgivning

  • Albert bonniers förlag
  • Modernista
  • 2004
  • 2005
  • 2006
  • 2007
  • 2008
  • 2009
  • 2010
  • 2011
  • 2012
  • 2013
  • 2014
  • 2015
  • Bodil
  • Bodil Malmstens ljudblogg
  • Bodils block
  • Citat
  • Djur
  • Dramatik
  • Då var det väl inget viktigt
  • Ekonomi
  • Familjen Tejp
  • Film och vad det för med sig
  • Filosofi
  • Fordon
  • Forntiden
  • Framtiden
  • Frankrike
  • Fynd
  • Helger
  • Hälsovård
  • Information
  • Katastrofer
  • Kommunikation
  • Konst
  • Kritik
  • Kultur
  • Kvinnor och män
  • Känslor
  • Litteratur
  • Livet
  • Mina tv-serier & andras
  • Mode
  • Musik
  • Naturen
  • Odenplan
  • Politik
  • Publicerat
  • På anslagstavlan
  • På gränsen till nostalgi
  • Resorna
  • Sport
  • Språk
  • Svenska media
  • Sverige
  • TV
  • Underverk
  • Verkligheten
  • Vetenskap
  • Årstiderna
  • Blogg
  • /
  • Etikett - Djur

Mullvadsjävlarna

24 oktober 2005|Djur

Mullvadarna är tillbaka.
I morse var hela trädgården full med mullvadshögar igen, jag trodde jag hade försonat mig med mullvadarna, men så är det inte. Åren går men försoningsprocessen står still. Trädgården är min men uppenbarligen ser inte mullvadarna saken så. Det är som i Mellanöstern, känslorna rår inte fredsprocessen på.

Ur Priset på vatten i Finistère.
”Det fanns en man i Moëlan som kunde jaga bort mullvadar men han dog.
Mannen från Moëlan var den ende som visste hur man bär sig åt för att få bort mullvadarna från tomter och trädgårdar och över till ängs- och skogsmark utan att skada dem.
Han schasade bort dem.
Hur han gjorde är det ingen som vet och han lärde inte upp någon. Med mannen från Moëlan dog kunskapen om hur man blir kvitt mullvadsproblemet utan att mörda mullvadarna.
Mullvadarna är ett problem för de flesta här, utom för madame C.
Det är inte det att madame C inte har mullvadar i sin trädgård, hon tycker bara inte att det är något problem.

I början kunde jag tycka att det var lustigt och intressant med mullvadshögarna, men så småningom blir jag alltmer irriterad.
Mullvad heter taupe.
Jag vet att det heter taupe men när jag är upprörd blir det taube.

Det har alltid varit mycket mullvadar i Finistère, sedan den gamla mannen i Moëlan dog, är de fler än någonsin.
De flesta i min trädgård.

Jag har länge tänkt att något måste göras åt mullvadsproblemet. En regnig söndagsmorgon i mars blir det av.
Jag kommer ut i trädgården och där ligger pionplantorna med rötterna upp. Mina dyrbara doftpioner. Mullvadsjävlarna har tippat omkull dem underifrån – här går gränsen. Hit med inte längre.
Jag går in och slår upp mullvadsbekämpning på Internet. Finns inte lösningen på mullvadsproblemet där så finns den inte.
Den finns. Inte en, det finns tusentals slutgiltiga lösningar på mullvadsfrågan.
Till de oskyldigare hör att lägga tuggummi i tunnlarna. Eftersom mullvadarna inte fattar att man ska tugga tuggummit utan sväljer det, täpps tarmarna till och mullvaden sprängs som en ballong.
Ett annat sätt är att fästa en slang vid avgasröret på bilen och leda ner gasen i gångarna. Man kan beställa färdiga gasbomber från USA – Giant Destroyer Smoke Bombs.
Det finns ljudkanoner vars vibrationer ska få mullvaden att må så illa att den dör.
Det finns mullvadsvapen, gevär, pistoler, man kan avliva mullvadarna med mullvadsmissiler, det finns tusen och ett sätt att mörda mullvadarna, men inget som en kvinna med min sensibilitet står ut med. Att söka information på Internet om hur man löser mullvadsproblemet, är att komma in i en jättelik och vindlande nazistisk världshjärna, besatt av hur man förintar mullvad.
Jag vill bli kvitt problemet, men inte hålla i vapnet.”


Försonad med mullvadarna

29 december 2005|Djur

Det har varit mycket mullvadshögar i helgen. Trädgården har sett ut som ett minfält, ett arkeologiskt utgrävningsexperiment.
Men det gör inget. För nu har jag lärt mig att mullvadarna är goda små vänner och inga skadedjur. Äter inte upp rötterna på växter, gör inget ont. I stället äter de upp äckliga småkryp och fula bugs och rensar jorden till jättefin matjord. Bara att skyffla ihop och lägga under rosenbuskarna.
Synd bara att mullvadarna aldrig vill titta fram så att man kan få tacka dem personligen för trädgårdshjälpen.


Alla har väl hört nyheten

14 mars 2006|Djur

Loch Nessmonstret är en elefant!
En för länge sedan förrymd cirkuselefant som simmar omkring i Loch Ness.
Nu undrar jag bara vad Storsjöodjuret är?
En noshöring på rymmen från Cirkus Scott?


Kaniner korsar kanal

15 juni 2006|Djur
Bild som tillhör blogginlägget Kaniner korsar kanal

Konstnären Eva Fornåå har gjort ett konstverk som är placerat på båda sidor om Göta kanal i Söderköping. Det heter Rabbit Crossing, och ingår i en konstsatsning ”Visioner vid Vatten”.
Bild och information från Carola Bladh.


Att fotografera en fjäril

8 juli 2006|Djur

Jag känner en ung man som hatar fjärilar.
Denne unge man står mig nära och är mig kär.
När jag fick veta att han hatar fjärilar blev jag bestört. En så god och ömsint person, och så hatar han den sköraste av varelser, den mest ömtåliga.
Efter att hela dagen ha försökt fotografera en fjäril förstår jag den unge mannen med hela min väggfasta själ.
Fjärilar är förhatliga. De är flyktiga, bara fladdrar bort. Vägrar kontakt, vill inte vara med. Fjärilar är obehagliga och asociala.

Författaren Vladimir Nabokov älskade fjärilar. Han fångade dem och satte på nålar bakom glas.
Jag har aldrig förstått hur han kunde göra så.
Förrän i dag.


Fjärilsjakt

9 juli 2006|Djur
Bild som tillhör blogginlägget Fjärilsjakt

Bara för att fiskarna

6 oktober 2006|Djur
Bild som tillhör blogginlägget Bara för att fiskarna

Hörde nyss på min franska radiostation, France Inter, att bara för att fiskarna inte skriker när man drar upp dem ur vattnet, betyder det inte att de inte lider.
De lider.
Men eftersom fiskarna saknar uttryckmedel för att förmedla upplevelsen av sitt lidande, så vet vi ingenting om omfattningen av det.
Bara att det – enligt France Inter – finns.

Det här med smärta, att man inte kan mäta den, att var och en upplever sin smärta olika och individuellt.
Till och med fiskarna.


Skadad duva

18 april 2008|Djur
Bild som tillhör blogginlägget Skadad duva

Idag när jag var på väg att åka och handla satt det en skadad duva mitt för utfarten.
Jag tutade men den bara satt där. Eller stod.
Så jag gick ur bilen och skulle lyfta bort den.
Men när jag närmade mig haltade den iväg. Småsprang.
Så jag åkte och handlade.
Kom hem och packade upp.
Päronen.
Bara fjädrarna som fattades…


Paradisfågel

23 september 2008|Djur

Kalkon – en påfågel som inte fick till det.


Hotade apor

10 november 2008|Djur

Foto Tommy Östlund.

Pinchéapor – Saguinus oedipus (!) – och inga lemurdjur. Inte alls så gulliga.

Pinchéapan (eller bomullshuvudtamarinen) tillhör, enligt Skansen-Akvariet, liksom övriga tamariner, silkesapor och goeldisapan, familjen kloapor.

Pinchéaporna är monogama, d.v.s. har samma partner livet ut, föder oftast tvillingar som fadern och äldre syskonen hjälper till att ta hand om.
Efter de första dagarna tar honan hand om ungarna då hon skall dia dem, i övrigt bärs de omkring av resten av familjen.

Förr dödades pinchéapan av Sydamerikanska indianer för köttets skull.
Samlare och handlare sålde denna söta apa till zooaffärer och laboratorier i tusental.
Dess framtid är mycket osäker, då pinchéapans miljöer förstörs i regnskogen.

Ja så vet vi lite om pinchéaporna och här en artikel om Malcolm Gladwell som jag inte har läst, jag läste ju boken, The Story of Success utan att ha någon nytta av den.