Jag hittar Anteckningar 1942 – 1951 av Albert Camus i översättning av Anders Bodegård. Hade mest tänkt damma av den och ställa tillbaks, men fastnar i citat.
Flaubert:
”Framgång hos kvinnor är i allmänhet ett tecken på medelmåtta.”
Ännu ett bevis för att min motvilja mot Flaubert är adekvat.
Camus:
”Det finns alltid en filosofi för bristen på mod.”
Montesquieu:
”Somliga dumheter är av den arten att en ännu större dumhet vore att föredra.”
Brulard; det är Camus som citerar, jag har inte riktigt klart för mig vilken Brulard men det låter korrekt:
”Mina kompositioner har alltid ingett mig samma skamkänsla som mina kärleksäventyr.”
Napoleon (före Elba):
”En verkligt stor man sätter sig alltid över det skeende han förorsakar.”
Och Sarkozy på omslaget av tidskriften La Pointe i skepnad av Napoleon.
Camus om kritiken:
”Tre år för att skriva en bok, fem rader för att göra sig löjlig över den – och med felaktiga citat.”
”En författare får inte tala om de tvivel hans arbete väcker hos honom. Alltför lätt skulle folk svara: ”Vem tvingar dig att skriva? Om det nu innebär denna ständiga ångest, varför stå ut med den?” Våra tvivel är det privataste vi har. Aldrig tala om sina tvivel – hurudana de än är.”
Skriver Albert Camus och jag tar åt mig. Skäms över mitt talande om mina tvivel. Tills jag inser att vad Albert Camus gör i ovanstående citat är precis det som jag brukar göra – tala om mina tvivel.