”Uppskattningsvis 95% av energin i universum är något som forskarna inte har en aning om vad det är, så kallad mörk massa, mörk energi.”
/Svenska Dagbladet söndag 19 juni./
Döden:
Om jag skulle börja inse att jag ska dö skulle jag inte kunna planera någonting, inte skriva in en enda sak i kalendern. Att lova att man ska göra en viss sak ett visst datum och samtidigt veta att det är möjligt att man kan vara död då – så svekfull är inte jag.
Ålderdomen:
Vid min ålder ser man människor på stan som man tror är de själva men som måste vara deras barnbarn.
Utbildning:
Jag arbetar med ett manus för film. Eftersom jag inte har någon utbildning för det utbildar jag mig själv.
Sedan i våras har jag sett allt med Nicole Kidman, Benicio del Toro, Tim Roth, jag har sett TV-serier som 24, Sopranos, The Shield, The Wire och Rejseholdet – Mordkommissionen. Jag har sett allting på thriller och actionhyllan i DVD-butiken. Konstnärlig är jag själv men konsten att få folk att sitta kvar trots att berättelsen inte handlar om någonting vill jag lära mig.
Vad jag har lärt mig:
Det handlar inte om vad det handlar om.
Enbart om hur det berättas.
Efter att ha sett om The Usual Suspects av Bryan Singer hyr jag X-men.
Trots att det är science fiction.
Men inte mer science fiction än den okända mörka massa som 95 % av energin i universum kommer ifrån.
Åkomma:
I en artikel av Peter D Kramer, neuropsykologen som skrivit Lyssna till Prozac hittar jag termen för den åkomma jag är drabbad av – tvångsmässigt skrivande. Jag kan inte uppleva något utan att försöka formulera det i skrift.
Termen är hypergrafi, hypergraphia.
Innan jag lägger mig:
Nu ska jag läsa La vie invisible av Juan Manuel de Prada och än en gång förvånas över att det är möjligt att lära sig ett nytt språk efter femtiofem.