Tills vidare gäller finistere.se

Jag hinner inte lära mig bloggverktyget till hemsidan bodilmalmsten.se

Tills vidare blir det mest information där, det blir Elin som informerar och är kontaktperson.

Om jag hinner blogga så blir det här.
Som vanligt på gamla www.finistere

Jag går i mina kvarter och njuter, en sådan underbar och för årstiden varm septembersöndag.
Eller om det är jordens undergång!

I går läste jag en bok och min blick förändrades, polletten föll äntligen ner.
Miljöförstöring inte bara ett fult ord bland andra, miljöförintelsen måste stoppas eller jorden går under och vi med den.

Läs den här boken!Den är lättläst, det är en barnbok för vuxna av sakkunniga som summerar var vi står.

Under tiden som boken översätts och blir kioskvältaren som vänder utvecklingen i Sverige, måste jag sätta mig in i det här med utsläppsrättighetshandeln.

Att stater och företag genom att köpa utsläppsrättigheter, kan köpa sig fria från massmordet på dem inte är födda än, våra barn och barnbarns barn.
Jag tänker inte sätta mig in i det, det är de som köper utsläppsrättigheter som ska sätta sig in i det.

http://www.utslappshandel.se/ustart

http://www.europaportalen.se/2013/07/uppdaterade-utslappsratter-far-stod-i-eu-parlamentet

Jag hör barnen på skolgården utanför, jag skulle ge mitt liv för de här barnen. För alla barn och för dem som inte är födda än. Alla barnens rätt till
en skolgård att leka på, bra lärare och gratis läxhjälp vid behov.

Barnen på skolgården utanför mig har det bra.
Men varför skriker de så hemskt på rasterna då?

När jag var liten fick man en örfil eller polio om man skrek på skolgården.
Det var inte bättre förr, jag bara undrar varför barnen på skolgården utanför min lägenhet i Stockholms priviligerade innerstad år 2013 skriker så hemskt.

För många år sedan när jag bodde i Finistère vid Frankrikes atlantkust fick jag en gåva från Sverige, ett par handvirkade grytlappar i grått och blått.
Jag tog bild på grytlapparna och lade ut på bloggen, den här bloggen faktiskt. Det är så länge sedan att bilden inte finns kvar och jag minns inte om jag tackade, jag brukar alltid tacka men jag tror att det inte stod någon avsändaradress.

I går kväll i Örebro samlades 3-400 personer i en sal på universitet för min skull vilket gjorde mig tacksam och rörd.
Men det var ingenting mot hur rörd jag blev, när en ung kvinna efter evenemanget kom fram till mig och sa att det var en vän till henne som hade virkat grytlapparna och skickat till mig i Finistère.

Grytlapparna hänger i mitt kök i lägenheten där jag numer lyckligen bor i Stockholm och där kommer de att hänga tills jag inte längre har något behov av att bo.

Allting – så länge man lever – är under tiden.
MEN
det här handlar om att under tiden som jag långsamt lär mig bloggverktyget till nya bloggen
så kommer jag att blogga här.

finistere.se är tills vidare platsen för min blogg.

Jag har varit ute i Sverige, och jag menar ute och i Sverige.
Där bussarna inte passar tågen och ingen hör dig skrika i informationen för den är stängd och Pressbyrån också.
Tåget går till Uppsala, det slutar där, men biljetten räcker till Arlanda, du tjänar en zon, förutsatt att du har accesskort och reskassa men accessautomaten är ur funktion.

Vad gäller satsningen på direkttågtrafiken Stockholm – Göteborg, säger koncernledningen för MTR Corporation i Hongkong att “även om vi på lång sikt kan känna trygghet…”
Koncernledningen i Hongkong kan känna trygghet, men vid hållplatsen för anslutningsbussen som gick för så länge sedan att ingen minns är det ingen som hör dig skrika.

Sverige är för slitet, för skitigt, en massa plikttrogna människor försöker hålla ihop det, men eftersom det är uppdelat på så många leverantörer går det inte att hålla ihop, vilket skulle bevisas.
Hur komma tillbaks från marknaden när anslutningsändbusshållplatsen är nedlagd och ingen kan höra dig skrika, för du orkar inte.

Men skriket finns, det är som med fladdermöss, skriket är ljudlöst men det finns och det handlar om hämnd, ge igen på de allierade – moderater och socialdemokrater – som har sålt oss till Hongkong utan att fråga först.

“men ni vet inte med vem ni talar.
Ni vet inte med vem ni talar”, sjunger Sjörövar-Jenny på sitt skitiga hotell vid någon av Norrlands nedlagna hamnar.

”Och en vacker afton hörs ett skri ner från hamnen
och man frågar vad för skri som höjs.
Och då ser man hur jag småler där jag diskar,
och man säger: Varför småler hon så nöjt?

Och ett skepp med sju segel och med femti kanoner
vid kajen förtöjs.

Och den middagsstunden blir det tyst ner i hamnen,
när man frågar, vilka som ska dö.
Och då får ni höra hur jag svarar:
Alla. Och när huvena faller säjer jag: Hoppla!

Men alla vi som står vid ändhållplatserna när anslutningsbussen inte kommer är ju inga terrorister; vi har det inte i oss.
Terroristerna sitter i Hongkong och i Rosenbad.

När jag bodde i Frankrike där betygskalor, vård, skola, omsorg; det mesta till vardags fungerade, kunde jag – när jag klagade på Sverige – skämta om att jag var som en utländsk rättshaverist.

Nu bor jag i mitt eget land, jag skämtar inte och det är inte jag som är rättshaveristen.
Haveriet är statens, kommuner och landstingshaveriet, riskkapitalisterna som lämnar det sjunkande skeppet med skattepengarna.

Ett exempel den här veckan, vecka 38, är att
Sverige har en ny betygskala som kan sätta stopp för studier i USA.
En av alla dessa nya oövertänkta betygskalor som sätter sina stopp, ett av alla dessa oövertänkta beslut.

Kan de som styr inte göra någonting rätt?
Nej.
Absolut ingenting, nya betygskalor, ny logik.
Går det att göra fel, varför göra det rätt?

Varenda människa jag känner är drabbad av bristen på infrastruktur, utsatt och pantad, det finns ingen att klaga hos för ingen har ansvar – det är alltid en annan entreprenör som kör det tåget.

Ansvarsordet, ordet ansvar som regeringschefen använde 24 gånger i regeringförklaringen efter förra valet har alldeles kommit bort, till och med ordet har kommit bort, det finns inget ansvar i toppen, toppen är tom, tomma ord, tomma gester, tomma beslut.
Allting är fel.

Jag har aldrig varit med om någonting så fel som Sverige nu och jag var ändå med om när den dåvarande statsministern Göran Persson rent ut och i TV sa om en usling i hög ställning som missbrukat sin ställning och försnillat skattepengar:
“En utmärkt tjänsteman som blivit förbrukad i den här positionen.”

Den gången reagerade jag, nu börjar till och med jag trubbas av för nu betyder allting sin motsats.

Modigt betyder fegt.

Ett skolborgarråd backar från sitt beslut om snävare regler för tilläggsbelopp till elever med särskilda behov och det är modigt, enligt en så kallad ledare i SvD.
Modigt?
Modigt!
När det är typiskt fegt mobbingbeteende, så länge ingen märker är det bara att gå på och slå de stödbehövande.
Men kommer det fram, då backar borgarråden.

Vidare i ledaren står att man kan förstå att förtroendet för stadshusmajoriteten kan ha naggats rejält i kanten.

Naggats rejält i kanten?
Naggats?
Naggats!
När varenda stödbehövande, infrastruktursberoende eller allmänt befintlig vanlig människa i Sverige förblöder och faller och faller och faller och faller och faller och faller i brist på stöd.

Ett råd:
Bli entreprenör eller dö.
När borgarråden backar är det någon annan som blir överkörd, de har inga backspeglar nämligen.

Konstigt?
De laktosbefriade zonerna – vad är det?
Bra eller dåligt?

Ingen aning, det bara känns på något sätt trendmässigt rätt och kontemporärt, något med utanför och innanför, något med kossa Mu och överkänslighet, jag vet inte.

Jag är själv laktosintolerant.
Mina bästa vänner är laktosintoleranta.
Gluten tål vi inte heller.
Vi blir sjuka av allting.
Om vi blir sjuka på sjukhusen, då är vi riktigt illa ute, då kommer de resistenta mördarbakterierna från landstingen och tar oss.
Då utplånas vi fullständigt med våra känsliga magar och öppna sår.

Att de laktos-och glutenbefriande födoämnena är dyra och vi laktos- och glutenintoleranta inte rika gör att vi börjat rikta vår intolerans åt annat håll.
Det kan bli de laktos- och glutenintoleranta som gör Sveriges första revolution.

Men så tänker jag på barnen.
Barnen får inte komma emellan.
Det är ansvaret för barnen, det heliga ansvaret för barnen, som vi överkänsliga inte kan komma ifrån.
Ansvaret, ordet ansvar och innebörden.