Jaha.
Då var pingvinerna på väg.
Ingen vet vart.
Det enda som var klart var att det var dags att ge sig av.
Ordning och ingen som tränger sig.
Pingvinerna går sin vaggande väg.

Går och går.
Vaggar på.
Så länge det är ljust, pingvinerna ser framåt.
Till dess att
det blir natt.
Pingvinerna sover stående
inte gående.

Pensioner kan urholkas av datorhandeln.
Jag måste sluta läsa Näringslivsbilagan.
Eller börja använda mina datorer till börshandel i stället för skrivande av en roman som inte vill bli skriven.
Eller bli koncernchef i fyrtiofemårsåldern, civilekonom och manlig sportnörd.
Direktörer stöpta i samma form.

Civilkurage, dvs folkvett.

Stefan Zweig var en av världens mest lästa författare på 1920- och 30-talet.
Sedan kom Hitler och böckerna förbjöds.
Zweig är en av de sällsynta storheter som kan skriva lättläst om komplicerade sammanhang, han är fruktansvärt bra och fruktan är det område som böckerna utspelar sig på.
När han skriver skönlitteratur.
Zweig var också känd som författare till biografier över Balzac, Marie Antoinette, Nietzsche, Rilke och många andra.
Zweigs kanske mest kända verk är Schackspelaren, i original Schachnovelle, på franska Le joueur d´echecs, nyutgiven i Penguins miniklassikerserie som Chess.

I Frankrike har Stefan Zweig förblivit stor, böckerna nyöversätts och finns i pocket i närmaste bokaffär, e-bok för den som föredrar att ladda ner.

När jag för en tid sedan börjar läsa om Stefan Zweig upptäcker jag att det knappt finns några aktuella svenska översättningar, jag blir upprörd som vanligt, men vad kan man vänta sig i ett land där statsministern tillbringar semestern med Camilla Läckberg och landet yngsta partiledare älskar Ayn Rand.
Tur att vi svenskar är så bra på engelska och kan läsa Stefan Zweig i någon av de engelska översättningarna.

Jag känner att jag borde ringa runt till svenska förlag och tjata om nyöversättningar, men jag orkar inte. Jag orkar ingenting utom att sitta vid datorn och misslyckas med min egen roman tills döden skiljer oss åt.
The Post Office Girl recenserad av John Banville.
Julie Kavanagh har också skrivit om Zweig, utförligt och intressant.

Själv har jag snart suttit en hel dag och knypplat på de här raderna, i stället för att misslyckas med mitt eget, och ändå inte skrivit ett ord om The World of Yesterday, Stefan Zweigs självbiografi.
Jag hade ingen aning om att jag var så intresserad av mellankrigstiden tills jag läste The World of Yesterday.
Visst, man kan påstå att det alltid är mellankrigstid, men då måste man kunna bevisa påståendet på ett språk som alla förstår. Till och med Ayn Randkramarna – Ayn Randkramarna inte minst.
Zweigs självbiografi beskriver utveckling och skeenden mellan det som kallas första världskriget och det andra, en period att noga studera för att varsebli vad som händer vår egen tid.
Kan någon se till att den kommer på svenska, ASAP.

Pyramidspel med pensionerna, Andreas Cervenka, SvD.
Stefan Zweig skriver om gårdagens värld, Andreas Cervenka om dagens.
Man måste hålla koll på båda.
Allt måste man och slipper ingenting.
Man måste leva i nuet, säger mindfulnessfundamentalisterna.
Och visst.
Men utan dået har nuet ingenting att stå på.
Bla bla bla bla, det här blir kvar:
Läs Zweig, läs Cervenka.

Obegränsat med Thomas Bernhard från Tranans förlag: Nyutgåvor av självbiografierna, fem böcker i en, och Wittgensteins brorson och så kåserisamlingen Mina priser, helt ny.

Och Stefan Zweig på svenska.
Världen av igår.
“En av 1900-talets stora memoarböcker och ett starkt vittnesmål om tidens stora omvälvningar. Österrikaren Stefan Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad av miljoner läsare, tills han tvingades i landsflykt efter Hitlertysklands annektering av landet. Zweig skriver sina memoarer fritt ur minnet på ett hotellrum i Brasilien, när arbetet är klart tar författaren sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången på tyska 1943, på svenska året därpå, i Stockholm mitt under brinnande krig”, skriver förlaget och citerar Zweig:
”Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!”

Och Modernistas kanonkatalog med bland annat den slutgiltiga New Yorkguiden, James Ellroy och Tre berättelser, tre män av Valérie Mréjen, redan omnämnd och lovordad, stilsäker, rolig och lämplig för alla som gillar bra litteratur.

Fick just veta att Modernista har några ex av Kom och hälsa på mig om tusen år kvar.
Beställ!
På Adlibris eller Bokus, inte vet jag, handlar ju mina böcker på Hedengrens vid Stureplan.
Frågade just efter Frédéric Beigbeders senaste, den var beställd och kommer så fort den getts ut i Frankrike.
Så är med på Hedengrens.

Jag vet inte vart pingvinerna är på väg eller varför de stannar upp för den här perfekta tomaten.
Jag vet inte om pingviner gillar tomater, det enda jag vet att den här tomaten doftar hemodlad tomat. Men varför pingvinerna står där – ingen aning.
Det enda jag vet om de här pingvinerna är att de poppar upp då och då. I stället för den av många efterfrågade familjen Tejp, men familjen Tejp håller sig undan.
Varför?