Jag läser att enligt senaste vetenskapliga rön från Virginia Tech Transportation Institute är det 23 gånger större risk att man råkar ut för olyckor om man skriver SMS vid ratten än om man inte gör det.
När jag skrev ett SMS vid ratten i Finistère en gång och råkade snedda över mittlinjen och det kom en lastbil rakt emot mig – hade jag inte haft min oförklarliga reaktionsförmåga då – hade det varit minst 100 gånger större risk för krock än om jag inte skrivit SMS:et, inte 23.
Det är förbjudet att använda mobil när man kör bil i Frankrike, ändå pratar fransmännen i mobiler när de kör. Forska i människans bristande laglydighet och frånvaro av självbevarelsedrift i stället, och när ni ändå håller på, forska genast fram varför jag inte får ihop mitt Sommarprogram, Virginia Tech Transportation Institute.
Det slutliga slaget – är människan fredlig och humanistisk, vill hon sluta slåss, hur ska vi ha det, kommer jag att klara mitt Sommarprogram, vem vinner när ögonblicket är förlorat, hur ska det gå?
Jag hinner inte läsa artikeln från New Scientist, det delegeras, konsten att delegera är att lämna över allting åt andra och själv äta tofuglass med blåbär och lyssna på Françoise Hardy – Ma jeunesse fout le camp i vemod och grämelse över all musik som inte får plats i ett Sommarprogram.
Mitt förra Sommar spelades in i mitt arbetsrum i Finistère.
Eftersom jag inte har längre har något arbetsrum i Finistère gör jag
Sommar i Radiohuset på Oxenstiernsgatan i Stockholm i år.
Att jag inte gör det i staden där jag nu bor är för att jag – trots att
staden ligger vid samma Atlant som mitt Finistère – absolut inte kan
trivas där.
När jag kommer till Sverige ångrar jag ändå mitt beslut, för vad får jag se när jag bläddrar igenom en tidning om inte en kolumn där skribenten kritiserar ett svenskt fenomen som jag – på distans – har observerat och som jag tar upp i mitt Sommarprogram.
Frågan är:
Ska jag ta bort min observation?
Eller ska jag tycka att det är bra för att det visar att jag inte är ensam om att reagera på det som jag och skribenten reagerade mot? Och att jag alltså inte är så utlandssvenskt udda som jag ofta känner mig och kände mig även när jag fortfarande bodde i Sverige.
Jag behåller min observation.
Vad observationen är?
Det är bara att lyssna på P1 från klockan 13.00
Eller lyssna här.
Vad gör man med mappen med alla manusversionerna av Sommar, alla små utvikningar, alla ord som inte fick plats men som någonstans borde ha sin plats, alla låtlistor och all musik som blev över?
Vad gör man av det som blev över?
Sig själv?
Nytt uppdrag, ny deadline, ny USB-nyckel, de andra tog slut under sommarjobbet; jag slet ut dem.
Jag köper en ny fransk USB-nyckel på storköpet i det värsta köpcentret i staden där jag inte trivs.
Blir samtidigt svindlad av den biologiskt korrekta men affärsmässigt ruttna hudkrämsfirman Yves Rocher, créateur de la Cosmétique Végétale, som tvingat på mig medlemsskap, carte de fidélité och erbjudanden i form av skraplotter – jag tror att jag ska få en tub lavendelbaserad fotkräm gratis, men får betala motsvarande runt 200 kronor, jag är berättigat otäck mot Yves Rocher-bimbon i kassan och slänger Yves Rocher-carte de fidélité-kortet i papperskorgen så hon ser.
Åker tillbaks till lägenheten där jag bor i staden där jag inte trivs, stoppar in USB-nyckeln i USB-porten, får upp ikonen på skärmen, det står NO NAME.
Franska människor kan inte engelska.
NO NAME.
Jag kommer helt av mig med mitt uppdrag som är en Edvardmonolog till Dramaten att levereras den första september, jag kan inte koncentrera mig på uppgiften, blicken dras till ikonen.
NO NAME.
Vad håller de på med?
Sopranos går i repris lika dubbat som någonsin.
NO NAME.
Tack för alla väldigt vänliga mail om Sommar, tack alla berömmande bloggare, tack du som aldrig gillat min röst eller det jag skriver tills du fick höra vad jag hade att säga om T-Bag i Prison Break och ändrade åsikt, tack du som tyckte jag var opretentiös, tack alla snälla och inte en enda som hört av sig vill att jag ska brinna i den eviga elden och långsamt dö för något jag sagt.
Men det var förr man fick den sortens hotelser, det var pappersbrev skrivna med blyerts och galen handstil på tvären över hela kuvertet med begagnade frimärken från gamla brev.
