Nytt uppdrag, ny deadline, ny USB-nyckel, de andra tog slut under sommarjobbet; jag slet ut dem.
Jag köper en ny fransk USB-nyckel på storköpet i det värsta köpcentret i staden där jag inte trivs.
Blir samtidigt svindlad av den biologiskt korrekta men affärsmässigt ruttna hudkrämsfirman Yves Rocher, créateur de la Cosmétique Végétale, som tvingat på mig medlemsskap, carte de fidélité och erbjudanden i form av skraplotter – jag tror att jag ska få en tub lavendelbaserad fotkräm gratis, men får betala motsvarande runt 200 kronor, jag är berättigat otäck mot Yves Rocher-bimbon i kassan och slänger Yves Rocher-carte de fidélité-kortet i papperskorgen så hon ser.
Åker tillbaks till lägenheten där jag bor i staden där jag inte trivs, stoppar in USB-nyckeln i USB-porten, får upp ikonen på skärmen, det står NO NAME.
Franska människor kan inte engelska.
NO NAME.
Jag kommer helt av mig med mitt uppdrag som är en Edvardmonolog till Dramaten att levereras den första september, jag kan inte koncentrera mig på uppgiften, blicken dras till ikonen.
NO NAME.
Vad håller de på med?
Sopranos går i repris lika dubbat som någonsin.
NO NAME.