Motsatsord, det är detsamma som antonymer.
Vit – svart
Gammal – ung
Vacker – ful, det är antonymer.
Det här är inte antonymer, det är mina personliga motsatsord.
* Plikt – inte tvång.
* Respekt – inte rädsla.
* Ansvar – inte skuld.
Är i New York till runt den 20 maj.
Lite annat att läsa under tiden,
om vad som kan hända i hissar.
Up and then down.
Finns även video på Nick Paumgartens hemsida.
En bra novell.
Ovanligt bra nummer av The New Yorker, April 21.
Men inte bättre än att vara tre veckor i New York.
En av många skyltar i New York som man kan tolka som man vill.
Shopping tillåten?
Eller:
Högst tre presenter per person.
Man kan ju inte köpa med sig en hel stad med invånare och allt.
Att New Yorkborna skulle vara otrevliga – inte mot mig!
Men fullt HUR trevliga New Yorkborna var mot mig under mina veckor i deras stad – det törs jag inte ens börja berätta. Man vill ju inte riskera klander för överdrivet gullande med New Yorkborna som med personalen på Stockholms stadsteater när jag var där.
En liten rapport från min New Yorkvistelse – borde jag ändå inte ge det?
Borde jag inte det?
Berätta om resan från terminal 2E på Charles de Gaulle och till terminal 1 på JFK i New York, vem jag satt bredvid, vad vi fick för mat, om jag sov eller inte sov, hur transporten från flygplatsen och in till Manhattan gick, hur bra allting var och hur jag såg till att undvika det som inte var bra, ett löjligt lyxhotell, man bara checkar ut.
Borde jag inte berätta om utsikten över New York och Central Park från taket på Metropolitan museum en söndag, en varm korv på gatan, vilka pjäser jag såg, vilka musicals, hur dyrt det var men hur förmånlig dollarkursen?
Borde jag inte tala om att uttrycket “bränna sitt ljus i båda ändar” kommer från en dikt av Edna St. Vincent Millay – my candle burns at both ends, borde jag inte berätta att det stod på plaketten vid ingången till huset i West Village där Edna St. Vincent Millay hade bott.
När hon levde.
Borde jag inte räkna upp de så kallade kändisar jag sett, Gabriel Byrne, Malcolm Gladwell, Laurence Fishburne men inte Meryl Streep för det var för trettio år sedan jag såg Meryl Streep på ett kafé vid Columbus Circle.
Och nu spelar hennes dotter teater vid Broadway i Les Liaisons Dangereuses.
Borde jag inte förmedla vad som sägs om Barack Obama?
Att han har grace under fire för det har han.
Borde jag inte berätta om den rasande tanten i foajén på Bernard B. Jacobs Theater, maniskt upprepande – in this day and age, in this day and age – för att Peter Gallagher röker på scenen i The Country Girl med Morgan Freeman och Frances McDormand.
Eller tanten som tog fram en tjock stickad yllemössa och drog ner över öronen när pjäsen började.
Eller en kväll, på väg till hotellet, en ung latino som säger “Can I go home with you?”
Till mig.
Och jag som säger “I could be your grandmother.”
Och han:
“I´m young, I got energy, I could do stuff your boyfriend is too old to do.”
Och nästa dag en tant som vill ge mig sin plats på tunnelbanan.
Och att det står lalics på en handtextad liten skylt vid syrénbuketterna för sju dollar på Christopher Street.
Lalics, inte lilacs.
Och hur fint det var.
Lalics, 7 dollars.
Två artiklar som det är värt besväret att ta sig igenom.
Den om Naomi Kleins senaste bok, The Shock Doctrine; The Rise of Disaster Capitalism, som det bara är att köpa om man har råd.
Och den om Susan Sontags död. Känsliga personer varnas.
Livet är inte bara New Yorkresor och skattedeklarationer, livet är det som gör att man kan läsa artiklar om världsläget och döden.
Sista dagen för årets Cannesfestival och den filmstjärna som synts mest i TV utan att vara med i någon film är Sharon Stone. Bla bla bla om hennes välgörenhetsgalor, ha ha ha åt hennes fåniga sexskämt och ah ah ah åt hennes kortkorta kläder, jag blir så trött på Frankrike.
Och på Sharon Stone.
På frågan om vad hon ska göra efter Cannes svarar Sharon Stone att hon är inbjuden av Nobelstiftelsen i Stockholm för att föreläsa om vetenskapens inflytande på politiken.
Inte för att jag litar på dubbningen av det som sägs från Cannes, men ändå.
Jag sitter och surfar, kan inte skriva min bok, hamnar på Sängar säljes och blir varse att författare är precis så överflödiga som jag känner mig.
Sängar säljes:
1/
På grund av hastig separation säljs en nyinköpt säng 180 X 200 cm (inköpt Mars 2008) med allt inkluderat
Nypris i butik: 63795 kr
Säljes för endast 38.000 kr eftersom lägenheten redan sålts och ingen av oss får plats med en 180 säng i våra nya lägenheter.
2/
Köpte en 120-säng i februari och ska nu bli sambo.
Det är en resårmadrass “Dreamzone” med vita träskenor.
10 års garanti.
OBS! Hämtas först den 30/5.
Efter att ha läst ut Pluras bok, Resa genom ensamheten, gör jag mitt livs första acceptabla omelett.
Inte för att det står i boken hur man gör en acceptabel omelett, utan för att det är en bok som gör att man får lust att ge sig på det man hittills inte klarat av.
Plura har skrivit en bok till livet och det är inte varje dag en sådan bok publiceras i Sverige.
Félicitations la Suède, säg omelett.
Att Wislawa Szymborskas diktsamling Ett kolon kommit ut i svensk översättning av Anders Bodegård – det är så bra och underbart att det behöver inte sägas.
Men det är klart att det gör.
Sagt.
Foto: Tommy Östlund