Varje gång jag springer förbi en telefon på Stadsteatern på väg från målarverkstan till snickarateljén, ljussättningen, repetitionen, mötet med marknadsavdelningen och Mia som gör programmet till föreställningen av Nakna damer på nedre botten mittemot, varenda gång jag ser en fast telefon eller en mobil tänker jag:
VEM är det jag har mest dåligt samvete för att jag inte hör av mig till nu?
Svaret är att det är alla jag känner.
Tur att jag har för mycket att göra för att hinna ha så dåligt samvete som jag har.
Men det ligger under och pyr.
För att kompensera för att jag är en sådan dålig människa skickar jag här en länk från The New Yorker om Darjeeling Limited som jag såg på biografen Sture på Birger Jarlsgatan i Stockholm av misstag, trodde jag hade gått på en film av Thomas Anderson och så var det Wes Andersons Darjeeling Limited med bland annat Adrien Brody.
Så jag gick inte, som jag hade tänkt när jag upptäckte att jag hade tagit fel film. Och det är jag glad för.