Varför jag inte går i Ångestparaden

Jag tar inte avstånd från Ångestparaden, jag protesterar inte mot den, jag är inte emot att andra paraderar för ångest.
Jag går inte i Ångestparaden för att jag kan inte gå i manifestationer.
Det är en fobi bland alla mina andra fobier.
Den dag det är lika självklart att manifestera för diabetes, högt blodtryck eller eksem kanske jag kommer att göra det, psykisk ohälsa är lika ohälsosamt som andra hälsoproblem.
Jag är, har alltid varit och kommer säkerligen alltid att vara vid relativ psykisk ohälsa och jag vet hur definitiv psykisk ohälsa är att leva med.

Det handlar alltså inte om den psykiska ohälsan i sig, eller bristande solidaritet med andra av psykisk ohälsa drabbade, utan om att jag är uppfostrad till att inte åbäka mig, inte vad gäller min sexualitet eller mentala status, inte om någonting faktiskt.