Ur den första loggboken, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig.
Att det är den tredje loggboken på bilden är för att jag inte har någon bild på den första, det vill säga jag har, men jag vet inte var den är.
Om resorna.
Att vara i Stockholm är inget problem och ännu mindre att vara i Finistère.
Varandet fungerar, det är resandet emellan som är problemet.
Avresandet från bostaden för att komma i tid till flygplatsen i stället för tre timmar för tidigt, cirkulerandet i de så kallade taxfreebutikerna,
investerandet i krämer garanterade att få min hud att se lika ung ut som jag känner mig, jag känner mig inte ung. Bestsellers som jag hatar redan
i kassan till pocketbutiken, allt är bara fel, jag lär mig inte hantera olägenheterna, står inte ut med förseningarna på grund av sent inkommande flygplan, dimma, strejk samt de förseningar till vilka inga förklaringar ges, jag kan inte resa, åren går.
Blev man inte lovad redan på sextiotalet att det bara skulle vara att be om att få bli beamad från där man var till dit man ville?
Beam me up, Scotty.
SMS från mig på väg från Paris internationella flygplats Charles de Gaulle till inrikesflygplatsen Orly:
8.30: Blr galn! Stillast bilko. Transf sk v 45 min tr MINST 3 tim. D har inte jag!
8.55: Dt hr stillast outh. Aldrig gora om d. Blir 7-k.
9.30: HMSK jvla bilko! Aldrg mr.
»Att ett SMS är så kort ger det en viss poetisk skönhet. Precis som i en haikudikt finns det massor med utrymme för att läsa mellan raderna,
särskilt i de tidigare stadierna av en förälskelse.«. Washington Post.