På senaste tiden har jag läst i huvudstadspressen att det pågår en trend i Sverige, trenden är gråt.
Mig drabbar det när jag läser en artikel med rubriken Tuffare tider väntar världens flyktingar.
Rubriken klarar jag, det är när migrationsminister Tobias Billgren uttalar sig och säger att flyktingbördan bör fördelas jämnare inom unionen.
Det är ordet flyktingbördan som gör det.
Artikeln handlar om asylsystemen i EU-länderna, att ansvaret för asyl är ojämnt fördelat mellan länderna.
Migrationsministern hade alltså kunnat säga att det är ansvaret för flyktingarna som inte jämt fördelat, han säger bördan.
En sådan otrolig skillnad, delat ansvar, det är ok, men att stämpla dem som redan har för mycket att bära som börda är inte ok.
Tänk dig själv, Tobias Billgren, tänk dig helt enkelt att det är du som måste lämna allt du har, bli svindlad av människosmugglare, hopträngd i sjunkande båtar på havet, kvävd i containers, frysa ihjäl.
Tänk dig att du är ett barn som rycks upp ur sängen, du hinner inte ta med din nalle, du fattar inte vad som händer, tänk dig att du är barnets föräldrar och att du tillhör de lyckliga få som får asyl i ett land som Sverige och av migrationsministern i det landet redan är stämplad som börda.
Tänk dig det, Tobias, fast så fungerar det förstås inte.