Det blir just inga inlägg från New York.
Dels för att jag inte kan berätta någonting utan att verka skrytsam och olidligt privilegierad.
Dels för att det inte går att berätta.
Man måste vara med om det själv.
Vill du springa New York City Marathon – spring den.
Ingen annan kommer att göra det åt dig.
Inte för att jag fattar varför någon ska vilja springa i en klunga när man kan springa för sig själv i sitt eget spår.
Fötterna på perrongen på West 14th Street är kvar – både på perrongen och i mitt bildarkiv.