På tio år i Frankrike, jag hörde aldrig någon säga “Jag har inte tid”.
Fast på franska.
Jag hörde mig själv “Jag har bråttom, je suis pressé, jag måste hinna hit, jag måste hinna dit, jag har inte tid, vi ses sen, ā tout ā l´heure.
Det är först nu långt efter Frankrike som jag förstår vidden av att man alltid har all tid i världen.
Att det är omöjligt att inte ha tid.
Tiden är det som gör att allting inte händer på samma gång.
Tiden är en sak i taget annars blir det kaos.
Tid är det enda man har.
Eftersom kaos är vad som uppstår utan tid, har den blivit uppdelad i allt möjligt – år, månader, dagar, timmar, en kvart, en minut.
Men grunden i tidspyramiden är sekunderna, ett ögonblick i sänder händer det som händer