Det är lätt att dras ner i julruschen, börja rusa som en dåre, köpa saker, tänka på kalkonen, tänka kalkontankar – jag brukade fylla den med en specialfyllning, men tänk om jag har glömt receptet, ingenting som jag någonsin har lagat har funnits uppskrivet i en bok.
Böcker är en annan sak.
Nu är det julrusch.
För alla utom familjen Tejp.
De har ju inget att ruscha till, ligger sedan länge på minus.
Familjen Tejp har inte alltid legat på minus, de har sett bättre tider. Och som tur är har trillingarna kvar sina iPod Shuffle med den stilla jazzmusiken och delar öronsnäckorna med resten av familjen.
Till och med Baby Tejp får en liten sladd och en liten öronsnäcka och nu sitter hela familjen hemma hos sig – om de nu har något hem – och lyssnar på Miles Davis.
Det är lugnt, stilla och stressfritt hos familjen Tejp.
Det betyder inte att fattiga är lyckligare än andra, än dem som inte är på minus, som rusar runt som brinnande höns i butikerna.
Familjen Tejp har inget val.
Men ingen ska säga att de inte gör det bästa av situationen där de sitter och lyssnar.
De ser på varandra och ler med små tejptårar av tacksamhet trillande nerför vad de har i stället för kinder.
Vi har i alla fall våra iPod Shuffles, vi har varandra.
Och Miles Davis som spelar Nature Boy.
Om någon tror att det är produktplacering att nämna och visa Apples iPod Shuffle så är vederbörande illa uppdaterad.
Det här är den GAMLA modellen, 25 millimeter x 40 millimeter, inga detaljer, ingenting mer.
Och som alla vet; bilar, teknikvaror, kläder, accesoarer, människor – när du lämnar butiken är varan värd en promille av priset liksom du själv.