Jag tänkte skriva att det stormar ute men är varmt och skönt inne och att jag går runt i huset och tänder lampor. Men eftersom mina fingrar inte fungerar så råkar det bli lamor.
Jag rättar och tänker på lamorna vid Huvudsta gård i Solna på åttiotalet.
Det var på den tiden jag fortfarande brukade dricka vin (nej jag var inte alkoholist), det var dagen efter en fest, det var höst, det blåste kallt från Mälaren. Det var jag och en till på söndagspromenad, vi gick mot Solna från Kungsholmen. Över Ekelundsbron, förbi kaninbacken där kaniner, som enligt vandringssägnerna flytt från laboratorierna på Karolinska Institutet, håller till och förökar sig. Vi passerar kaninerna.
När vi kommer fram till Huvudsta gård mittemot Traneberg ser jag att det står några lamor och tittar på oss.
Jag vet att jag ser det.
Och att det är åtminstone en till som ser det.
Vi vänder och går hem och dricker te och bestämmer oss för att aldrig dricka något annat igen.