Klockan är efter elva på kvällen, jag försöker sova, när telefonen ringer. Numret har bara mina närmaste, jag blir orolig att något har hänt, jag blir skräckslagen.
Det är Expressen, en journalist vars namn jag inte uppfattar har läst min blogg (eller fått den uppläst för sig). Han tänker skriva i tidningen om min så kallade olycka och han bryr sig inte om ifall min släkt och mina bekanta blir oroliga. Min mamma är 83 och jag tycker inte det som hände var något som hon skulle behöva bekymra sig över.
Det tycker Expressen.
Hyenor, kallar man den här sortens journalister, gamar.
Det gör inte jag.
En hyena ringer inte till ett personligt och hemligt telefonnummer på natten och väcker en människa som sedan inte kan somna om.
Läs Christopher Hitchens i Guardian, om bilden av journalister i skönlitteraturen.