Lindarna på Odenplan sågas ner.
Sören Håkansson till Svenska Dagbladet :
“Jag förstår inte varför träden i ytterkanten inte kan stå kvar!
Jag var med -68 i Kungsträdgården och jag är beredd att klättra i träd igen.”
(Att bilden av den fallande linden på Odenplan inte är med när man öppnar länken till artikeln – det syns bara reklambilder – jag hoppas det är något cybernetiskt fel hos mig och att Svenska Dagbladets nätredaktörer inte tänkt lura trädkramarna till konsumtion av grön bensin eller iPhone.)
För bilder se Epsteins Stockholm.
Ur Sista boken från Finistère:
Jag älskar mina träd.
De träd jag har planterat själv och de två stora askträd som fanns i trädgården när jag kom. Kunde jag ta dem med mig när jag lämnar Finistère skulle jag göra det, men det går ju inte. Hur det ska bli den dag jag måste skiljas från träden törs jag inte tänka på.
Jag är lika djupt och varaktigt bunden till mina träd som någonsin François René de Chateaubriand, han med Mémoires d´outre-tombe – Minnen från andra sidan graven.
”Jag är fäst vid mina träd. Jag har tillägnat dem elegier, sonetter och oden. Det finns inte ett enda bland dem som jag inte har skött med mina egna händer… Jag känner dem alla till namnet som om de vore mina barn. De är min familj, jag har ingen annan och jag hoppas att jag ska vara nära dem när jag dör.”