Jag överdriver, självklart överdriver jag, det ingår i författarverksamheten, självklart finns det sorgligare brev att få, mycket mycket sorgligare brev.
Men just nu när jag läser det brev jag har fått från verkstaden som skötte min Rover, den bil som en gång för snart nio år sedan tog mig från Stureby söder om Stockholm och till Finistère, min älskade Rover, när jag läser brevet från Roververkstaden i staden vid Atlanten där jag nu bor, känns det som det sorgligaste brev jag någonsin fått.
Kära/e kund.
För att vintern ska kunna förflyta under de bästa omständigheter förtjänar er bil att ni tar väl hand om och vårdar den.
Från den 15 december till 29 februari erbjuder vi er 9 points de contrôle visuels gratuits. (Jag kunde inte översätta 9 points de contrôle visuels, men jag räknar med att läsarna av denna hemsida dels förstår och dels är införstådda med att jag i samband med att jag förlorade mitt Finistère även förlorade min Rover.)
I brevet från bilverkstaden räknar man sedan upp de nio punkterna som jag gratis skulle ha fått visuellt kontrollerade; de är:
batteriet
kylarvätskan
oljan
däcken
rost
vindrutetorkarna
ljusen
bromsvätska
bromsarna.
Brevet slutar med att hela personalen på Landroververkstaden i staden (det var Landrover som fick hand om servicen av befintliga Roverbilar när Rover gick i sin slutliga konkurs) önskar mig d´excellentes fêtes de fin d´anné, och lovar att ta emot min bil för att jag ska vara så trygg som det någonsin är möjligt vid ratten till min Rover den här vintern.