Jag måste skaffa en extern mikrofon till datorn.
För mitt när jag sitter där och läser in andra biten av julsagan så slår fläkten i datorn på.
“Det hörs nog inte”, tänker jag och läser vidare.
Det hörs.
Men eftersom det här med ljudfilerna ska vara en enkel och rolig sak och ingen prestation så får det vara som det är med surr och allt.
Och eftersom hyrbilen är ett fyrhjulsdrivet elände som skuttar sig fram på vägen känguruliknande i stället för att stadigt och lugnt rulla som Rovern så åker jag inte till den större staden och köper någon mikrofon i dag.
En olycka kommer säkert ensam bara man stannar hemma resten av livet och inte gör någonting.
Här är den andra delen av En julsaga 1993. Den här biten är också ganska kort men fortsättning följer.
Hade jag planerat men vad händer?
Jag går upp på vinden och letar fram julsakerna – jaa, jag spar glitterkulorna från år till år och slår in i silkespapper – och vad ligger i botten på julsakskassen?
Fyra exemplar av min inläsning av julsagan från 1993 på kassettband. Som jag komplett och fullständigt glömt att jag läst in på något som helst band.
Inte vet jag, men det känns som ett dåligt omen.
Antennmannen, monsieur Roper, har inte heller kommit och lagat TV-antennen som bröts av i stormen. För att jag har glömt att ringa honom.
Frågesporten Question pour un champion som jag ser varje kväll är mer än någonsin en töcknig grynvälling. Som tur är har jag en tredjedel av Orhan Pamuks snöbok kvar och en aldrig tidigare publicerad bok från Goncourtpristagaren Weyergans ungdom, Salome.