När jag gick i skolan i Jämtland på femtiotalet fick vi inte prata jämtska. Varken i klassrummet eller på skolgården.
Sade vi ett enda ord på vårt modersmål fick vi stå i skamvrån eller vi fick ett kok stryk.
Vi hade kunnat göra uppror som man gör i Frankrike, vi hade kunnat ta till de vapen som stod oss till buds – snöbollar och skidstavar, och försvarat vårt modersmål men det gjorde vi inte.
Vi bara stod där i skamvrån och skämdes.
Inte för att jag förespråkar återgången till bygdemål, långt därifrån.
Det finns tillräckligt många språk att försöka uttrycka sig på som det är.