Sedan Pluras bantning, de tjugo kilon han har gått ner, hur strålande han ser ut – jag vill också.
Inte banta, det behöver jag inte, jag är mager (på ett tråkigt och oglamoröst sätt) fastän jag aldrig rör mig och äter fel.
I staden där jag inte trivs har jag slutat gå, jag får panikångest och hjärtflimmer om jag promenerar – jag tar bilen om jag bara ska tvärs över gatan och köpa Le Monde.
Men eftersom jag vill se lika strålande ut som Plura bestämmer jag mig för att följa hans diet.
Det är bara det att man inte får äta bröd.
Inget bröd.
Inget pain tradition, ingen baguette au sésame, inte minsta mandelcroissant.
Inga spannmålsprodukter för då rasar principen med den här dieten.
Låt den rasa.
Sedan jag blev varse spannmålsförbudet är det bara spannmålsprodukterna som intresserar mig: Bröd, pasta, frukostflingor – Cornflakes, Kellogg´s All-Bran Fiber Plus.
Jag står vid de hyllkilometer för frukostflingor som finns i franska storköp – sockerpuffar med extra socker, runda, avlånga och fyrkantiga cornflakes med chokladfyllning eller doppade i choklad, i Frankrike tror man att allting blir bra om det doppas i choklad.
Jag letar efter en knaprig müsli med flingor och russin och nötter som jag absolut måste ha och i dag får jag tag på en.
Tror jag.
Forme & Muesli. Sans sucre Ajouté – utan tillsats av socker.
Perfekt.
Impeccable.
Det är bara det, att när jag kommer till dit där jag bor men inte trivs och har hällt mjölk i en skål och skivat en banan och börjat strö müslin över mjölken och bananen, visar det sig att den här müslin till 99,9 procent består av vanliga mjuka havregryn.
Som man gör havregrynsgröt av i Sverige.
Jag vet att havregryn är spannmål, men mjuka havregryn av havregrynsgrötstyp är inte den sortens spannmål som jag vid den här perioden i mitt liv behöver och – troligen i trots mot Pluradietens diktat – måste ha.