Jag ser om Sopranos. För vilken gång i ordningen (ordningen??) vet jag inte.
Jag ser säsong 1, Tony är ung, barnen är fortfarande barn, våldet är våldsamt, det är som i dagens affärsvärld fast med synligt blod.
Sopranos kan – som alla stora konstverk – ses som en liknelse över världen som den är.
Att rekommendera Sopranos ser jag som mitt ansvar och min medborgerliga plikt.
Den som inte kan njuta av rollbesättningen, dialogen, humorn, brutaliteten och sentimentaliteten i den största TV-serien genom tiderna, den personen är det ohjälpligt synd om och det kan jag inte göra någonting åt.