Saker på sommaren är dels konkreta saker som badbollar, baddräkter, solstolar och mat utomhus.
Dels det som har med sommaren att göra, saker i överförd bemärkelse; människors umgänge, att det sägs vara enklare på sommaren.
Inte för mig.
Jag kan inte umgås.
Inte med människor och inte med djur.
Med människor för att jag inte klarar de sociala koderna – inte kan inte som i kan inte, utan kan inte som i klarar inte av.
Med djur för att jag fäster mig för mycket och oroar mig för att de ska dö. Och dör.
Liksom människor, hur mycket man än oroar sig för att de ska göra det.
Jag tål inte solen så jag håller mest till inne i mitt huvud.
Vid datorn, i litteraturen, för tillfället fortfarande David Foster Wallace.
Att det sommartid aldrig går några acceptabla amerikanska (eller danska) polisserier med våldsbenägna psykopater är tråkigt men inte outhärdligt.
Bara ibland, i svackan mellan dagarna vid datorn, och läsningen av litteraturen senare på kvällen, kan det bli outhärdligt.
Då vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Det att jag saknar mina amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater betyder inte att jag inte älskar mina närmaste, släktingar eller vänner.
Jag älskar inte de mina mindre än alla de som har picknick i det gröna tillsammans från slutet på maj och till mitten av augusti.
Nu upptäcker jag att det här blev för självutlämnande, så jag slutar nu.
