Dagens dos av raseri som jag inte har tid med –
en notis på kultursida:
“Mahler fångar Bernhards malande.”
Jag tänker att Gustav Mahler skrivit en postum symfoni till Bernhards strofer, men det är en serietecknare vid namn Nicholas Mahler som gör grafisk roman av Thomas Bernhards mästerverk Gamla mästare.
“Hur Bernhards monotona malande tar sig ut illustrerat får tyska läsare veta i november”, står det på kultursidan.
Med vad rätt ett så svepande avfärdande av ett av de få författarskap som är värda besväret – Bernhards monotona malande?
Nu måste jag gå helgalen hela dagen med de nedsättande orden monotont malande inom mig.
Inte halvgalen som Werner Aspenström, en annan författare värd besväret, men som troligen inte betraktas som monomant malande.
It takes all kinds, tänker jag. Men vad hjälper det denna meningslöst malande dag.
Om man inte drömmer blir man galen,
men mitt i drömmen väcks man av förståndet,
som beställer en traditionell engelsk frukost.
Man får gå halvgalen en dag till.