Jaha. Här sätter man på TVn för att titta på nyheterna. Intet ont anande som det heter. Och vad får man höra om inte att pengarna ska tas bort.
Tusenlappar, femhundralappar, till och med hundralapparna ska bort! På grund av risken för rån.
Sedan kommer det fram att kontanthanteringen av pengarna kostar elva miljarder om året och mest gynnar brottslingar av alla slag – skattebrottslingar eller rånare. Att gå omkring med kontanter på sig är misstänkt och skumt.
Några så kallade vanliga människor intervjuas.
De som tycker om kontanter framställs som fåniga och intellektuellt funktionshindrade.
”Så du hämtar ut pengar i bankomaten och sen går du och betalar med dom pengarna i affärn?”
Just det.
För att det är bara pengarna som är pengar.
Det är bara en hundralapp som är hundra kronor och en femhundralapp som är femhundra. Resten är bara digitalt flis som far omkring i rymden och som man inte vet hur man ska kunna få fast.
Att den svenska valutan är värdelös och kronan ett offer för spekulation på de internationella börserna är en annan sak som inte heller passar mig.
Ur ”För att lämna röstmeddelande tryck stjärna.”
Det är Bert-Ove, långtidssjukskriven, heltidsensamstående som tänker på pengar:
Det enda man behöver är pengar.
Ute på stan, på Åhléns, utanför någon bio – pengar är det enda jag tänker på.
»Här går jag och tänker på pengar«, tänker jag.
Här går jag och tänker på pengar.
Pengar i handen, pengarna på bordet. Pengar på fickan – i fickan heter det väl.
Pengar i handen, det gillar jag. Förr när man fick löningen i ett kuvert, inte den här skiten med konton och siffror, pengar som man aldrig ser. Digitalt!
Syns det inte i plånboken så är det inte sant.
Filmer där dom kommer från ett inbrott med en resväska full med sedelbuntar och häller ut på en hotellsäng, det gillar jag. Och att det ligger en mullig kvinna på sängöverkastet med sedlar över hela kroppen.
Tony Soprano och hans gäng när dom sitter runt bordet och räknar dollar, det är cash som gäller, jag är med dig, Tony.
Han tar inte skit av någon, Tony Soprano, fuck den som fuckar med honom, jag tänkte köpa hela serien på DVD men det var nya avbetalningsregler, fuck fuck fuck.
Det finns inga pengar heter det. Förr fanns det pengar men nu gör det inte det. Till dom offentliga utgifterna.
När dom tog det på skatten – det var ju aldrig några pengar man såg. Det man fick ut var det man hade, och det man hade, hade man åt sig själv.
Nu ska det föreställa att det är så mycket val, men det är bara båg och fuck-up.
Folk har det bättre fast dom mår sämre.
Har det bäst men mår sämst.
Är det så svenskt egentligen – att vara så jävla bäst på att må dåligt?
Jag vet inte om jag skulle göra vad som helst för pengar.
Det är ingen som har frågat mig.