Vi är två regissörer för Nakna damer på nedre botten mittemot, det blir alltså dubbelt så mycket regi som om vi vore en och gjorde varsin pjäs och alltså dubbelt så bra.
Åsa Kalmér och jag regisserar som vilda storverksregissörer, som superdemoner, som regidjävletter.
Vi jobbar som om det brinner under fötterna på oss och det gör det också och ensemblen är fantastisk.
Inte minsta gny fast de får nya ändringar varje dag, hela manuset omskrivet, nya repliker, ny regi: “Hördudu Vanna Rosenberg, nu ska du stå på huvet här och och sjunga hela den här femton sidor långa texten i rasande fart förslagsvis. Prova det.”
Och varken Vanna Rosenberg, Inga Landgré, Douglas Johansson, Åsa Kalmér eller Ulf Brunnberg när de skådespelar och alltså skjutsas hit och dit och av och an över scenen utan att knota, har sagt till mej att “nej det här är för mycket, åk hem till Frankrike, dumma amatör.”
Än så länge.