Det här med om jag ska ångra att jag tagit på mig demonregisserandet?
Räcker det inte med att skriva pjästexten, ska jag behöva älta den i detalj dag efter dag också? Bena upp och räta ut, flytta om, ta bort.
Blir det inte för mycket?
Nej.
Det blir inte för mycket för att det är inte samma sak.
Det är inte samma ord och meningar, inte samma text i rummet, i repsalen, på scenen, som på skärmen och hårddisken.
På golvet, säger vi när vi repeterar på Stadsteatern, det gäller att det funkar på golvet.
På golvet testas texten.
Rasar den ihop när man ställer den på golvet och faller sönder i sina beståndsdelar och blir till ord och meningar och bokstäver som rullar bort åt alla olika håll, då är den ingenting att ha hur fiffig den än såg ut på utskriften från hårddisken.
Nu är det golvet som gäller och golvet är skoningslöst.