Det blåser en otäck vind i Finistère, ömsom kall, ömsom varm, bambun rasslar, plantorna hukar och böjer sig, blombladen blåser sönder.
Vi sover dåligt.
Den här vinden är ond och hemsk.
Saker kommer bort, jag tappar, har sönder, går barhänt i rosorna med sekatören, händerna fulla med törnen och inga grönsaker till maten för att jag glömde ta fram tomaterna.
En fågel flög in på vinden. Med vinden, jag hatar den sortens ordvitsar.
Måste läsa lite Bukowski, The Last Night of the Earth Poems, Black Sparrow Press. Inte för lite, men inte heller för mycket.
Bara tillräckligt för att rensa bullshitfiltret.
Den här onda vinden, i natt blåser den bort, säger vi.