I en gammal skrift med svenska författares texter till det svenska folkbiblioteket hittar jag följande korta text undertecknad med mitt namn:
“Biblioteket har räddat mitt liv.
Inget mer med det.
Inga metaforer.
Hade inte biblioteket varit öppet hade jag varit död.
Ensamhet, självmord eller gänget med thinnertrasorna och vapnen – böckerna blev mitt gäng, jag är inte utestängd.
Mitt hat har någonstans att hålla till där det inte utgör någon fara.”
Hatet från när jag var ung har gått över, jag har hatat klart.
Men utan böckerna går det inte.