Nu har Ben Watt läst högt ur Patient på Modernista. Han läste inte den svenska översättningen av Niclas Nilsson, han läste ur sitt eget original och han var underbar. Eller hur man nu ska uttrycka det. Generös, fantastisk där i Modernistas vackra lokaler, design Lasse Sundh.
Lasse Sundh var inte där, han är i Syrien.
Så Lasse fick inte vara med om denna fina kväll.
Jag pratade konstig engelska och var uppenbart nervös men eftersom Ben Watt var den han är så blev det bra.
Fin och – jag kan inte säga annat – kärleksfull publik.
Fint och omtänksamt ordnat av Kristina och Elise och Jenny och de andra modernistorna.
Jag försökte övertala Ben Watt att skriva fler romaner men han var mer inne på att spela skivor på klubbar, han förklarade varför och man förstod.
Maybe when you are 55, försökte jag, men då sa han att finns 55-åriga DJ:s.
Och eftersom jag inte har några uppgifter om motsatsen så fick det stanna vid det.
Och om nu Ben inte skriver några fler romaner – desto mer anledning (som om det behövdes!) att läsa Patient.