Det såg ut som om det kom några snöflingor i Stockholm vid tolvtiden, men antingen såg jag fel eller snön drog sig tillbaks, jag också.
Sitter inne och skriver på min text, det där med änglarna på snön – dum idé, sentimental, nu blir det någonting med Vinterbarn.
Vinterbarn – variationer på ett tema.
För att det handlar om musik.
Även om det skrivna alltid bara handlar om hur det är skrivet. Som Bach inte är Bach om man spelar fel och falskt.
Vinterbarn för att jag – som författare till texten – till min natur är ett vinterbarn, solen har jag inget till övers för, får ont i huvet, ligger i skuggan och är sjuk.
Men snön.
Jag hörde att där jag kommer ifrån är det nästan en meter snö.
Och mannen i Vinterbarns-texten är dubbelt så långt norrifrån som jag, där han kommer ifrån bygger man snöhyddor högre än Egyptens pyramider och
hela slott av is.
Och snölyktor som lyser upp Kebnekajse dygnet runt.