Mitt folk minus en

Jag är i Stockholm för att göra PR för De från norr kommande leoparderna.
Allting är bra och trevligt, människor beter sig som jag, stressar i onödan men
gör sitt bästa.
Jag känner en vänlig stämning och blir alltså själv vänligt stämd.
Mitt folk tänker jag. Tills det visar sig att det är mitt folk minus en.

Detta har hänt.
Jag går till en butik där jag varit – som det heter – stamkund i många år.
Det är något som inte fungerar med en sak jag har köpt och nu när jag i Stockholm passar jag på att be om hjälp med det.
Men det står en ny person bakom disken.
En blondin med kalla ögon, en fientlig typ som slår upp mig i datorn och säger att jag borde kommit in med min defekta sak tidigare, det är mer än ett år sedan jag köpte den.
Jag säger att jag bor utomlands, att jag HAR kommit in med den defekta saken, att personalen har försökt rätta till defekten (den RIKTIGA personalen), men att det inte fungerat.

Blondinen bakom disken ger sig inte, hon beter sig som om det är jag som är ny, inte hon, som om jag inte alltid fått hjälp av (den riktiga) personalen i den här butiken, som om jag kommer och kräver något orimligt orättfärdigt, som om jag ha åkt till Stockholm från Frankrike enbart för att ta itu med den defekta saken, jag upprepar att jag bor utomlands, det hjälper inte.

Jag lämnar butiken och när jag kommer ut har Stockholm ändrat ansikte, ovänligheten ligger som ett avgasmoln över Norrlandsgatan, jag går till Hedengrens bokhandel och köper böcker och där är allting som förr.