Balanstest på gränsen mellan personligt och privat:
Det handlar om att alla människor man älskar förr eller senare träffas.
Inte träffas som i träffas personligen, fikar, äter middag eller dricker te, inte träffas ansikte mot ansikte, men ändå möts.
Vägarna korsas.
Och man själv är själva vägkorsningen.
Det är som med författare.
När jag hittar en författare som jag älskar visar det sig i stort sett alltid att den författarens älsklingsförfattare är samma som min.
Vi är släkt.
Det har ingenting att göra med min verksamhet, det att jag skriver böcker.
Kärlek sammanfaller, så är det.
Blodsband.
I dag var jag plötsligt tvungen säga en sak om min frisör under yogan. Man ska vara tyst och andas, men det jag har att säga kunde inte vänta.
För många år sedan läste jag en dikt i TV och när jag läst dikten i Gomorron Sverige blev växeln nedringd.
För att alla ville ha numret till min frisör.
Det var en annan frisör än min frisör nu.
Som jag inte kan låta bli att prata om plötsligt. Jag säger inte namnet på frisören, som jag älskar för att jag älskar honom och för att han älskar sitt arbete.
Namnet på frisören säger yogaläraren. Som jag älskar för att jag älskar henne och för att hon älskar sitt arbete.
De känner varandra.
Det här bevisar vad jag vet.
Kärlek sammanfaller.
Inte mer med det.
Ingenting att balansera på gränsen mellan personligt och privat för.