Jag hör ett program på France Inter om varför franska flickor inte väljer matematik när de väljer ämne för högre studier.
Ett antagande som förs fram i programmet är att det beror på att matematiken är ett så våldsamt område.
Matematiken är absolut, det finns inget “nästan rätt” inom matematiken, det är antingen rätt eller inte rätt, fel eller inte fel.
En matematisk sanning är evig, den matematiska sanningen varierar inte med dagsdebatten, en matematisk sanning står fast. På ett – enligt den som i programmet antar det – för flickor oacceptabelt våldsamt sätt.
Mannen med idéerna om varför flickor inte väljer matematik för högre studier hinner inte tala till punkt – i fransk debatt finns det ingenting som heter tala till punkt – innan motargumenten kommer, motargument som – enligt fransk debattmodell – börjar med personangrepp på den tidigare talande.
Den som påstår att flickor inte väljer matematik som ämne för högre studier gör det enbart för att vederbörande är en fallokratiskt misogyn macho som bör tänka sig för väldigt noga innan han för fram sina fallokratiskt misogyna machoåsikter.
Ungefär.
Jag orkar inte engagera mig, sätter i soundtracket från The Darjeeling Limited och lyssnar på det i stället.
Finns en del fallokratiskt misogyn machoism i det också men nu orkar jag inte tänka mer på det.