Ännu ett litet utdrag ur Patient, översättning Niclas Nilsson. Patient av Ben Watt som alltså finns i bokaffärerna. Trotsa rean. Köp Patient.
”Ambulansskötaren frågade om jag mådde bra. Jag sa att jag trodde det. Det var sommar. Tracey var på väg.
…
När min mamma kom och hälsade på mig för första gången dagen därpå vände hon sig mot fönstren och suckade dramatiskt: »Så deprimerande.« Jag förstod att de som kom och hälsade på mig de där första dagarna inte riktigt visste vad de skulle säga. Jag minns när Toby, min halvbror, hans fru, Yvonne, och deras barn stod vid min säng – lille Luke olycklig och desorienterad i Tobys famn. Jag minns inte att någon av oss sa något.
…
Vem är det? Det är Tracey. Var är jag? Jag känner inte igen det här rummet. Jag är varm. Jag är full. Vem är det som står vid sängens fotända? Det är mamma. Vad gör hon här? De här kuddarna är mjuka. De måste vara världens mjukaste kuddar. Jag är nog i Amerika. Är jag en ängel? Nej, jag är en fågel. Jag cirklar högt över marken. Jag är i en koja högst upp i det högsta trädet i den största skogen. Jag är högt över världen. Där är mitt täcke. Sängen är som ett landskap – fält och bilar och små människor. Jag tittar genom en camera obscura, som i början av A Matter of Life and Death. Varför är Tracey så liten? En bild i ett teleskop som hålls bak och fram mot mitt öga. Jag kan inte prata. Jag måste göra mina ögon stora och fulla av frågor.
…
Efter narkosen hade jag sovit i fyra dygn. Professor Wastell hade öppnat mig som planerat, men mötts av en så hemsk syn att han helt enkelt hade tråcklat ihop mig igen och skickat upp mig till intensivvårdsavdelningen (ITU) eftersom han behövde fundera på vad han skulle göra.”