Jag rekommenderar:
Göran Rosenberg, denne välskrivande humanist,
Tankar om journalistik, finns i pocket.
Plikten, profiten och konsten att vara människa,
finns förhoppningsvis i pocket.
Utan facit, nyutkommen artikelsamling.
Oscar Wilde, Människans själ under socialismen, Ellerströms.
Inte så mycket socialismen i de former vi har sett den utan en rolig och totalt utopisk individualism.
Ännu mer utopisk nu än 1891 när boken kom ut.
Marie Antoinette av Antonia Fraser.
Den bok på vilken Sophia Coppola baserat sin film.
Stefan Zweig har skrivit en mycket mer underhållande Marie Antoinette men jag vet inte om den finns på svenska.
Men alla kan väl tyska?
Jag läser den på franska. Fortfarande med lexikon; jag har blivit så van vid att slå upp att jag skulle sakna det om det inte behövdes.
En roman som det är värt att lära sig franska för: Désintégration av Ahmed Djouder.
Efter att ha läst den ser jag kolonialismen och dess följder tydligt som på ett reklamplakat.
Jag förstår upproren i förorterna i Frankrike, hur det känns att vara ung fransk arab i dag – alienerad från sina föräldrar och deras värld och inte välkommen till den värld där man bor. Ständigt krävd på identitetshandlingar, trakasserad av polis och ordningsvakter: Papiers!
Désintégration är en roman och det är genom skönlitteraturen (och sällsynta journalister som Göran Rosenberg och Maciej Zaremba) jag lär mig historia och världspolitik.
Michael Connelly, The Lincoln Lawyer. Deckare om det amerikanska rättssystemet av författaren till bland annat Poeten, Svart eko och Svart is.
Har The Lincoln Lawyer inte kommit på svenska än så gör den det när som helst.
(Att jag också läser två böcker om Thomas Bernhard, Ténèbres, sammanställd av Claude Porcell, och A Companion to the Works of Thomas Bernhard, sammanställd av Matthias Konzett, är en sak mellan mig och mig själv.
OM det ändå mot alla odds skulle finnas någon annan som intresserar sig kan jag meddela att Ténèbres är bra och A Companion to the Works of Thomas Bernhard är dålig. Dålig för att den är von oben, parodiskt akademisk och förment saklig på ett sätt som är så långt ifrån Thomas Bernhard som man kan komma.)
Det blir mycket läst när man sitter vid en sängkant på ett sjukhus i Finistère och ser sin sjukling långsamt tillfriskna.