De mest irriterande klyschorna i vardagsengelska är ingenting jämfört med vissa klyschor i svenska media, exempelvis:
”Hur känns det?”
Hur känns det att ha gett ut den där boken, att ha vunnit den där idolschlagertävlingen, att ha blivit drabbad av den och den katastrofen, hur käääääänns det?
Enda sättet att beskriva en känsla är att leva ut den och vad den som ställer frågan ”hur känns det?” vill ha tillbaks är garanterat inte en person som kastar sig på golvet vrålande eller studsar upp och ner på ett litet moln.