Det händer mycket utom mig och inom.
Hösten händer och det är bra.
På söndag blir det ny tid igen och det är dåligt.
Alltid några klockor som glöms bort.
Och så står man där en timme för tidigt eller för sent.
Det är mycket nu, stå, sitta, arbeta, mejla, sms:a, prata, gå till apoteket, ständigt detta apotek med dess för varje gång man går dit utvidgade sminkavdelning som en billig taxfreebutik.
Splittrade dagar, korta tankar, många tweets, min adress på Twitter är @bodilmalmsten
Tror jag.
Är väldigt trött.
Det är natt i mitt huvud, min dikt är lämnad, av mig utlämnad för att inte komma ut förrän i vår på Rönnells antikvariat under titeln
“Det här är hjärtat”.
“Det här är hjärtat”är inte en dikt om sorg, den handlar inte om sorg, den är sorg.
Det är därför det tog så lång tid att skriva den, ett helt liv, jag nästan dog under tiden, sådant händer, men jag kom tillbaks.
“Det här är hjärtat” är ingen diktsamling, det är en dikt, en enda dikt som jag kommer att läsa på relasefesten på Rönnells antikvariat i vår om inte världen går under först, det vill säga att jag dör.
