Här är kåseriet från Red Pages, en gratistidning vars första nummer delades ut i Stockholm i december 2006.
I mailet med beställningen står det:
”Utgångspunkten skulle vara att njuta av livet, att uppleva och göra saker.”
Fattas bara!
Utgångspunkten kan ju inte vara att man ska lida och missa saker.
Nu ska jag ge några exempel på hur man till rimligt pris njuter av livet i Stockholm respektive Finistère.
I Stockholm – stambuss 2:
Stig på vid Vanadisvägen men inte i anslutning till skoltiderna. Ta en fönsterplats i färdriktningen. Sitt sedan där och livsnjutningen kommer av sig själv. Strömmande.
Själv brukar jag ha kärlekshistorier med små barn i barnvagnar.
Kommer det inga små barn i barnvagnar att vinka till och leka kurragömma med brukar jag skriva ner vad medpassagerarna säger i sina mobiler, något liknande går inte att hitta på. Fantasi räcker ingenstans om man vill försörja sig som fri skribent. (Fri? Låt det bara betyda att jag aldrig har haft ett riktigt jobb.)
Stambuss 2. Hur passagerarna ser ut, hur de är klädda och hur de beter sig. Vilken procentdel ser missnöjd ut och hur många ser ut som om de nyligen haft sex. Medpassagerarna på 2:an kan vara en källa till glädje och njutning, men grupper av ungdom är tortyr.
För att kunna njuta av livet på stambuss 2 måste du ha förmågan att gå upp i det du ser genom fönstret, att bli det du ser från din plats – inte den som sitter där.
Birger Jarlsgatan mellan Eriksbergsplan och Kungsgatan, vad det går på biografen Zita, vad som skyltas på Rönnells antikvariat och Hugo Boss.
Stureplan. Om det är sommar, att försöka se om Kjell sitter på uteserveringen till East.
Men det är inte sommar, det är snart jul. Gift dig aldrig med någon som du inte kan tänka dig skilsmässan ifrån.
Om det snöar – utsikten över Nybroviken när bussen svänger från Birger Jarlsgatan mot Norrmalmstorg. Vimlet mot Hamngatan beroende på tidpunkt, det myckna vimlandet vid den så kallade rusningstiden, det stillsamma vimlet däremellan.
Snöflingorna som singlar oavsett.
Kungsträdgården, Gamla stan. Slussen, Katarinavägen.
En så vacker stad och så gott som gratis.
I Finistère är allting gratis så länge man inte går på FNAC – Atlanten, tidvattnet, klipporna, grannarna. De murgrönsklädda stenmurarna och trädstammarna. Stormarna, mullvadarna.
FNAC är små varuhus för böcker, skivor, DVD och hanterlig elektronik som finns i Frankrike. Turligt nog ligger mitt närmaste FNAC i ett annat departement, departementet Morbihan. Morbihan betyder det lilla havet.
Bara en sådan sak.
Hyra video.
I Finistère på Espace Vidéo, i Stockholm på Videomix vid Odenplan eller Vanadisvägen, jag hyr per vecka, tio, tolv filmer per gång.
Det finns alltid filmer du inte har sett.
Du tror att du har sett allting men det har du inte.
Stockholms stadsbibliotek!
Att säga Stockholms stadsbibliotek är inte att nedvärdera Norrköpings eller Göteborgs.
I Finistère kostar det att låna böcker.
Inte mycket men avgiften gör att det inte är gratis som det är på Stockholms stadsbibliotek. En så vacker byggnad och den innehåller allt. Förutsatt att du inte är en av de otroligt sorgliga människor som inte är intresserad av någonting finns det hur mycket som helst för just dig på Stockholms stadsbibliotek.
Mat?
I Östermalmshallen hos fiskhandlaren vid väggen längst bort från porten mot Östermalmstorg finns det en skaldjursceviche som kostar 45 kronor/hg. (Ceviche är rå fisk som man äter den i Portugal och Sydamerika. Länk till recept för den som är utom räckhåll för Östermalmshallen:
Det kan låta dyrt med 45 kronor/hg för skaldjurscevichen men det behövs inte mer än ett hekto.
Hur många man än är.
MEN DET JAG NJUTER MEST AV var jag än är, det som får mig att känna en kärlek som övervinner allt – det är människor som svarar.
På mail, på brev, på telefon. I samtal.
Vad svaret innehåller har inget samband med den njutning som jag erfar av själva svaret i sig.